Grimmestorp

Dödisgropar, grusåsar, raviner, dalgångar, frodig granskog, torra tallmarker, bäckar, källor, sumpskogar och massor av död ved. Där har du en kort och intensiv beskrivning av naturreservatet Grimmestorp. Det här är ett reservat med en mängd olika ansikten. Och massor med liv.

Den till både ålder och arter mycket varierande Grimmestorpskogen ligger på gammal utmark som hört till herrgården Grimmestorp. Området har brukats och betats in i modern tid. Om detta berättar vidkroniga träd, gamla diken, odlingsterrasser och små gläntor med ljus- och betesgynnade växter. Exempelvis slåttergubbe, vårbrodd, smultron, gråfibbla, knägräs och stagg. Här växer även de sällsynta växterna ryl och kransrams.

Lundbräken och lunglav

Grimmestorpaån med biflöden har format branta raviner och dalgångar i området. I den fuktiga miljön utmed ån trivs växter som strutbräken, stinksyska, lundbräken, missne och lundelm. På en del platser bryter källor fram. Källor som bildar kärr och sumpskogar. Det gör att till exempel dunmossa och hasselmossa trivs här. På lite torrare mark trivs rosettmossan. Öster om ån finns orörda våtmarker med bäckar, glest lövträdklädda myrar och granskogsklädda myrholmar. På en del gamla lövträd hitta vi också lunglav.

Gott om död ved

Det finns gott om död ved i naturreservatet. Det gynnar både svampar och fåglar. Insektslarver i den döda veden är ett viktigt skafferi för bland annat hackspettar. Här kan du med lite tur få se och höra fåglar som spillkråka, järpe och sparvuggla. I lövskogen finns arter som stjärtmes, gröngöling och grönsångare.

Här finns även spår i form av husgrunder, trädgårdsväxter och gamla fruktträd efter två torp.