Munkängarna

Idag är det mesta av Munkängarna en högstammig och lummig lövskog. Här kan du hitta de flesta av våra lövträd.

Ask och alm är nog vanligast men bland de äldre träden är eken vanligast och här finns också många gamla lindar. Om man stannar upp och tittar närmare på de gamla träden ser man att de har vida kronor, ett tecken på att de vuxit upp i ett betydligt öppnare landskap.

Äng, park och gammalt turistmål

Under många århundraden var Munkängarna en slåtteräng till Hellekis och Råbäcks herrgårdar, ett mer öppet landskap med fritt stående träd och buskar. Ännu öppna ytor som visar hur landskapet kan ha sett ut finns kring de båda parkeringsplatserna. Under 1800-talet gjordes delar av ängen om till en engelsk park. Parken var öppen för allmänheten och vid den södra parkeringsplatsen fanns ett turisthotell. Än idag är Munkängarna ett av de mest lättillgängliga och välbesökta områdena på Kinnekulle.

Vårlig blomsterprakt och mycket mer

Det som lockar flest besökare är nog vårens frodiga blomning på lövsalgolvet med vitsippor, gulsippor, nunneört, lundviol och försommarens hav av ramslökens snövita blombollar. Men här finns väldigt mycket mer. Munkängarna är ett av de mest värdefulla naturreservaten i Västra Götalands län. Här lever hundratals arter av svampar, lavar, insekter, örter och fåglar som är mycket kräsna i sitt val av livsmiljö och som saknas i det omgivande landskapet.

De värdefulla gammelträden

Nyckeln till denna artrikedom är mängden av gamla lövträd sedan områdets tid som äng. Både de gamla träd som står öppet i lövängarna och de slutna lövsalarna är av stort värde för växt- och djurlivet. I dagens landskap är dock de mer öppna miljöerna med träd som står fritt i sol och ljus en stor bristvara. På sikt kommer därför delar av Munkängarna att öppnas upp för att friställa månghundraåriga ekar och andra gamla lövträd som farit illa av igenväxning och skugga.