Klyftamon

Naturreservatet Klyftamon ligger mellan Götene och Skövde, nordväst om Billingen. Med sydsvenska mått är det ett stort reservat. Här finns naturligt uppkommen barrskog och uråldriga myrar. Inga stigar finns i området – den som vill besöka Klyftamon måste lita till sin egen förmåga att hitta både ut och hem.

De vidsträckta skogarna och myrarna på Klyftamon är hopflätade till en delvis svårframkomlig skog-myr-mosaik. Även om terrängen mestadels är flack och inte höjer sig mer än 30–50 meter över omgivande landskap kan det vara både brant och blockigt på sina ställen.

Reservatet är i det närmaste opåverkat av huggning och det lilla skogsbruk som har bedrivits här har varit mycket skonsamt. Vägnätet är praktiskt taget obefintligt och området har en ganska hög grad av vildmarkskaraktär. I den östra delen finns spår av betad utmark, i form av stenmurar.

Gammeltallar

I reservatet finns både hällmarkstallskogar, på de jordfattiga berghällarna, och skogar av gran och björk på friskare marker med djupare jordar. Träden har en maxålder av cirka 125 år i större delen av området, men det finns bestånd av gammeltallar med en ålder av 150–180 år. Det finns gott om död ved av framförallt björk och asp.

En brandpräglad skog

Hällmarkstallskogar brinner lätt och Klyftamon har en historia med upprepade bränder. Den senaste riktigt stora branden inträffade 1808, men även senare har mindre bränder härjat området. Nuförtiden orsakas de flesta bränderna i skog av människor. Men blixtnedslag har alltid satt eld på våra skogar.

Fram till slutet av 1700-talet brann det rätt ofta i våra skogar. Runt en procent av skogsmarken brann i genomsnitt, varje år. Numera är bränder sällsynta. Faktiskt så sällsynta att en del djur och växter som är specialanpassade till bränd skogsmark har svårt att överleva. Vissa naturreservat och delområden i större produktionsskogar bränns därför numera, under noggrann övervakning, för att hjälpa dessa djur och växter att överleva in i framtiden.

Arter som gillar eld

Tallen är en av de arter som är anpassad till skogsbrand: med sin högt upphissade trädkrona, tjocka bark och djupa rötter överlever de flesta tallarna när det brinner i skogen. På fläckar där mossan brunnit upp älskar också tallfrön att gro.

Raggbock är en stor skalbagge som behöver grova, gärna nybrända tallar som ramlat på soliga platser till sina larver. De senaste tvåhundra åren har raggbocken fått det allt svårare att hitta bra träd att lägga sina ägg i. Det har hittats gnagspår av raggbock i Klyftamon, och Länsstyrelsen har för avsikt att försöka hjälpa raggbocken att överleva här genom att sköta delar av skogen med regelbundna, väl kontrollerade, bränningar.

Friluftsliv

Inga stigar finns i området – den som vill besöka Klyftamon måste lita till sin egen förmåga att hitta både ut och hem. Tänk på att det inte är tillåtet att tälta, elda eller anordna läger i reservatet.