Djupedalsgrottan

Naturreservatet är ett ömsom torrt, ömsom fuktigt landskap med torra hällmarkstallskogar och blöta sänkor. Området är kuperat och utmanande att vandra i mellan fallna trädstammar.

Tre av Djupedalsgrottans mer betydande invånare är tjäder, spillkråka och motaggsvamp. Trion trivs fint i naturreservatets virrvarr av torra hällmarkstallskogar och blöta sänkor. Det är sannerligen inte lättvandrat, men tar du dig an uppgiften kommer du att möta magnifika salar av stolta furor. Du kommer också att möta en svårfunnen stillhet i vår tid.

Två vinklade flyttblock

Vi kallar naturreservatet för Djupedalsgrottan. Du finner grottan i områdets östra del, men förvänta dig ingen storartad labyrint i jordens innandömen. Det rör sig istället om två vinklade flyttblock som står lutande mot varandra i en till synes evig kraftmätning.

Det lär ha hittats stenyxor och metallringar vid grottan. Om det nu är sant. Det är ibland svårt att dra gränsen mellan saga, sägen och sanning.

Du kan hitta liknande flyttblock även i reservatets södra del.

Grå vågor i landskapet

Det är mycket stärkande att vandra i naturreservatet. Med andra ord – det är rätt besvärligt. De grå stenryggarna löper upp och ner likt gjutna vågor i ett ömsom torrt, ömsom fuktigt landskap. Här och var ligger ett plockepinn av fallna trädstammar i din väg.

Det finns gott om döda träd i reservatet. De döda träden, antingen de står upp eller ligger ner, är oerhört livgivande. En del lavar, mossor och insekter är helt beroende av död ved för sin överlevnad.

Tjäder och spillkråka

Du kan med lite tur möta ett par imponerande fåglar i området. Tjädern och spillkråkan. Två fåglar i svart som trivs i skogar som vi människor lämnat åt sitt öde.

En vandring i vårens tid ger dig faktiskt goda möjligheter att få höra spillkråkan trumma mot ett träd. Den stora, kolsvarta hackspettens dova trumningar kan färdas i flera kilometer. Det är ett revirläte. En allmän kungörelse om att bostaden är upptagen, helt enkelt.

Spår av plockhuggning

Djupedalsgrottans skogar är nästan helt orörda av människan. Men inte helt. Det finns spår av plockhuggning i reservatets ytterområden. Det är å andra sidan inte illa ur ett naturvårdsperspektiv. Att plocka ut enstaka träd ger ofta livgivande luckor i täta skogar.

Några av träden i reservatet bär spår av brand. Vi vet att det härjat småbränder i området. Det lär också ha brunnit mer rejält i trakterna under 1800-talet.

Branden ger och tar

En svedd skog är naturligtvis en sorglig syn. Men branden både ger och tar. Bränder är till och med en förutsättning för att en del arter, som brandnävan och svedjenävan, ska överleva.

De båda nävornas frön bidar sin tid i marken. År ut och år in, årtionde efter årtionde. Först när marktemperaturen plötsligt närmar sig 50 grader är det dags att börja gro.

Förr brann det rätt ofta i våra skogar. Runt en procent av våra träd försvann årligen i lågorna. Numera är bränder sällsynta. Alldeles för sällsynta för en rad växter och insekter.

Får sköta sig själv

Våra naturreservat är väldigt olika. En del mår bäst av att vi låter allting vara. Naturen får helt enkelt sköta sig själv, bäst den gitter och behagar. Andra reservat är beroende av mänsklig omvårdnad för att blomma. Djupedalsgrottan mår bäst av att få vara ifred.

Föreskrifter

Du är välkommen att besöka naturreservatet Djupedalsgrottan, men tänk på att det inte är tillåtet att:

  • skada eller ta bort döda träd eller vindfällen
  • fälla träd och buskar, bryta kvistar eller på annat sätt skada vegetationen
  • plocka eller gräva upp gräs, örter, mossor, lavar eller svamp. Det är dock tillåtet att plocka bär och matsvamp
  • klättra i boträd, samla insekter eller på annat sätt medvetet störa djurlivet
  • plantera ut djur- eller växtarter
  • framföra motordrivet fordon

Serviceinformation

Kontakt

Länsstyrelsen Västra Götalands län


Fakta

Bildat: 2017
Areal: 26 hektar
Naturvårdsförvaltare: Länsstyrelsen Västra Götaland
Kommun: Skövde