Djupedalsgrottan

Naturreservatet Djupedalsgrottan kan vara en utmaning för besökaren. Torra tallskogar och blöta sänkor växlar om varandra. Det finns inga markerade stigar. Som besökare får man räkna med att behöva klättra upp och ned för berghällar och över fallna trädstammar. De grå stenryggarna löper likt gjutna vågor upp och ner i ett ömsom torrt, ömsom fuktigt landskap.

Den som tar sig an utmaningen att besöka Djupedalsgrottans naturreservat får chans att uppleva både stillheten i furuskogarnas stolta pelarsalar och spännande möten med skogens invånare. Reservatet rymmer bland annat tjäder, spillkråka och motaggsvamp. Trion trivs fint i naturreservatets virrvarr av blötmyr och torrskog.

Det finns gott om döda träd i reservatet. De döda träden, antingen de står upp eller ligger ner, är hem för flera hundra olika arter. En del lavar, mossor och insekter är till och med helt beroende av döda träd för sin överlevnad.

Två vinklade flyttblock

Själva Djupedalsgrottan finner du i områdets östra del. Men förvänta dig ingen storartad labyrint i jordens innandömen. ”Grottan” består egentligen bara av två flyttblock som står lutande mot varandra, i en till synes evig kraftmätning. Det lär ha hittats stenyxor och metallringar vid grottan. Om det nu är sant. Det är ibland svårt att dra gränsen mellan saga, sägen och sanning.

Tjäder och spillkråka

Med lite tur kan du möta ett par imponerande fåglar i området: tjäder och spillkråka. Två fåglar i svart, som bägge trivs i skogar som inte är allt för intensivt brukade.

Tar du en tur ut i reservatet under våren, har du goda möjligheter att få höra spillkråka. Den stora, kolsvarta hackspettens dova trumningar kan färdas i flera kilometer. Det är ett revirläte. En allmän kungörelse om att bostaden är upptagen, helt enkelt.

Nästan orört

Djupedalsgrottans skogar är som sagt nästan orörda av människan. Men inte helt. Det finns spår av plockhuggning i reservatets ytterområden. Plockhuggning behöver inte vara så illa ur ett naturvårdsperspektiv. Att ta ut enstaka träd kan ge livgivande luckor i täta skogar. Men det gäller att hela tiden spara tillräckligt många träd som får bli riktigt gamla, dö och ligga kvar och förmultna.

Skogen brinner ibland

Några av träden i reservatet bär spår av brand. Vi vet att det härjat småbränder i området. Det lär också ha brunnit mer rejält i trakterna under 1800-talet. Nuförtiden orsakas de flesta bränderna i skog av människor. Men blixtnedslag har alltid satt eld på våra skogar. Det finns till och med arter som är anpassade till att det brinner i skogen.

Tallen är en sådan art: med sin högt upphissade trädkrona, tjocka bark och djupa rötter överlever de flesta tallarna en måttligt intensiv skogsbrand, och på fläckar där mossan brunnit upp älskar tallfrön att gro.

Växterna brandnäva och svedjenäva är till och med beroende av skogsbränder för att överleva. De båda nävornas frön bidar sin tid i marken. År ut och år in, årtionde efter årtionde. Först när marktemperaturen plötsligt närmar sig 50 grader, vilket händer vid en skogsbrand, är det dags att börja gro.

Fram till slutet av 1700-talet brann det rätt ofta i våra skogar. Runt en procent av skogsmarken brann varje år, i genomsnitt. Numera är bränder sällsynta. Faktiskt så sällsynta att en del djur och växter som är specialanpassade till bränd skogsmark har svårt att överleva. Vissa naturreservat och delområden i större produktionsskogar bränns därför numera, under noggrann övervakning, för att hjälpa dessa djur och växter att överleva in i framtiden.

Mår bäst av att sköta sig själv

Våra naturreservat är väldigt olika. En del mår bäst av att vi låter allting vara. Naturen får helt enkelt sköta sig själv, bäst den gitter och behagar. Andra reservat är beroende av mänsklig omvårdnad för att blomma. Djupedalsgrottan mår bäst av att få vara ifred.

Friluftsliv

För att behålla känslan av vildmark har vi valt att inte markera några stigar i reservatet. Besökare och vilda djur har ändå, genom åren, trampat upp egna stigar i skogen. Om du väljer att följa dem så får du vara beredd på att de plötsligt tar slut eller inte leder till någon särskild plats. Var redo att navigera på egen hand när du drar på upptäcktsfärd i Djupedalsgrottans naturreservat.

Tips i området

I närheten finns både Borgehall, Silverfallet-Karlsfors och Vristulvens naturreservat.

Borgehall

Silverfallet-Karlsfors

Vristulven

Aktuellt för detta besöksmål

Just nu har vi inga nyheter. Men håll utkik här efter kommande nyheter.

Föreskrifter

Du är välkommen att besöka naturreservatet Djupedalsgrottan, men tänk på att det inte är tillåtet att:

  • skada eller ta bort döda träd eller vindfällen
  • fälla träd och buskar, bryta kvistar eller på annat sätt skada vegetationen
  • plocka eller gräva upp gräs, örter, mossor, lavar eller svamp. Det är dock tillåtet att plocka bär och matsvamp
  • klättra i boträd, samla insekter eller på annat sätt medvetet störa djurlivet
  • plantera ut djur- eller växtarter
  • framföra motordrivet fordon

För markägare och sakägare

Fullständiga föreskrifter för naturreservatet beskrivs i beslutet om att skydda området. Beslut och skötselplan finns att läsa hos Naturvårdsverket:

Skyddad natur, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Sök fram aktuellt område, klicka på områdets namn och välj fliken Dokumentation för att ta del av dokumenten.

Allemansrätten – det här får du göra i naturen

I Sverige har vi allemansrätt, det innebär att du får utöva friluftsliv och röra dig fritt i naturen så länge du inte stör eller förstör.

Friluftsliv och allemansrätt
Träd och moln. Illustration

Fakta

Bildat: 2017
Areal: 26 hektar
Naturvårdsförvaltare: Länsstyrelsen Västra Götaland
Kommun: Skövde

Kontakt

Länsstyrelsen Västra Götaland


Landshövding

Sten Tolgfors

Besöksadress

Se Kontakta oss

Postadress

403 40 Göteborg

Följ oss