Lill-Skorvliden

En gång i tiden brann det intensivt på Lill-Skorvlidens sluttningar. Spåren kan man se än idag på de många gammeltallar som har förkolnad bark eller som har försökt valla igen brandskadan med kåda och ny bark.

Naturreservatet Lill-Skorvliden höjer sig från Umeälvens strand upp till 410 meter över havet och består av bergets syd-, väst- och östsluttningar. Skogen på berget utgörs av en, ofta ganska tät, barrblandnaturskog som i nordsluttningen domineras av gran medan tall dominerar på väst- och sydsluttningen. Hela området är tydligt påverkat av brand och det finns gott om kolad död ved och träd med brandljud. Skogen tycks ha brunnit för 100–130 år sedan och huvuddelen av granarna och många tallar har kommit upp efter detta. En ansenlig mängd träd har dock överlevt den sista och även tidigare bränder. Äldre tallar står överallt spridda i sluttningarna och upp till tre brandljud finns på samma träd. Även gamla, grovbarkiga granar finns som har överlevt branden vilket öppna brandljud vittnar om.

Ta en skidtur bland de flerhundraåriga tallarna

I nordbranten är spåren av mänsklig påverkan få. De spår av skogsbruk som finns utgörs av glest spridda stubbar som är resultatet av enstaka plockhuggningar. Branten är bitvis blockrik och skogen står tät. Åldern på granskogen varierar tydligt (cirka 80–140 år) och det finns ett stort inslag av 150–250-åriga tallöverståndare och en del upp mot 300 år gamla träd. Det finns en riklig förekomst av både asp och sälg medan inslaget av död ved är lågt och främst utgörs av stående döda träd. Lågor finns främst av relativt nyfallna granlågor i mindre kluster. I den västra delen av området är skogen glesare och spåren av plockhuggningar tydligare. Här är miljön något torrare även om hela objektet täcks av friska blåbärsrismarker. Tallen dominerar och det finns gott om 200-åriga träd och spridda äldre träd på upp mot 300 år.