Åmarken

Skogsmarken i reservatet har genomgående hög markfuktighet och ytligt liggande grundvatten. På många ställen finns små svackor med stående vatten eller mjuka vitmossemattor.

Svag dikningspåverkan märks lokalt på några ställen. Dikena som finns är dock gamla och grunda. Södra delen av området består av en medelstor, glest tallklädd blandmyr, Ramsarmyran, som avvattnas åt norr och nordost genom området. Bäcken som dränerar Ramsarmyran rinner genom området, först norrut från myren, sedan österut ut ur reservatet.  

Gammelgran med riklig hänglav

Den vanligaste skogstypen i reservatet är en starkt olikåldrig gransumpskog med stort inslag av glasbjörk som har utvecklats fritt under i stort sett hela 1900-talet. Genomsnittsåldern är måttlig, ungefär 100–120 år, men det finns även allmänt med kvarlämnade rester av de gamla bestånden i form av spridda gammelgranar som idag är mellan 150–200 år gamla.

Slutenheten varierar, men skogen är på många ställen mycket tät och det pågår en omfattande självgallring. Det finns därför allmänt till rikligt med död ved i skogarna, både stående och liggande björk och gran. I de välslutna, skiktade granbestånden är hänglavstillgången oftast god med gott om mindre bålar av garnlav och skägglavar. Några enstaka av de äldsta tallarna i reservatet uppvisar brandspår i form av ett, delvis igenvallat brandljud.

Åmarkens karaktär av naturskogsartade, lövrika sumpskogar med lång skoglig kontinuitet gör området gynnsamt för växter och djur som är beroende av ostörda ekosystem.