Trehörningen

Trehörningens naturreservat ligger ett stenkast norr om Brattsbacka. Skogen i reservatet består av vildvuxen granskog och barrblandskog med gamla barrträd. Självgallring skapar död ved och de döda träden ger förutsättningar för gammelskogens lavar, vedsvampar och fåglar.

Reservatet består av två mindre höjder med en svacka däremellan. Granskog och barrblandskog dominerar markerna. Skogen är oftast tät och skiktad och medelåldern pendlar mellan 120 och 170 år. I större delen av reservatet finns det inslag av 150–200 år gamla tallar.  

Självgallring och hänglavar

Högst upp på de små höjderna finns hällmarker med gles och luckig 150-årig tallskog med inslag av enstaka äldre träd. Brandspår i gamla stubbar visar att skogen tidigare har berörts av skogsbränder. I sluttningarna växer mestadels grandominerad skog.

Den mest opåverkade skogen finns i reservatets östra del. Där är skogen ogallrad och tät. Konkurrenssvaga träd håller på att självgallra och dö och det finns därför gott om färska döda granar och björkar i skogen. I den brantaste delen av västsluttningen finns det även en del äldre lågor av gran och björk.

De äldre granarna i reservatet är ofta draperade med hänglavar, den gråaktiga garnlaven och den brunaktiga manlaven är de vanligaste hänglavarna i reservatet.

Gammelskogsarter och renbete

Områdets gamla, sparsamt skogsbrukspåverkade skogar ger gynnsamma förutsättningar för växter och djur som är beroende av gammelskogar med döda träd. Några typiska gammelskogsarter i reservatet är lunglav, garnlav, doftskinn och tretåig hackspett.

Det finns allmänt med spår av äldre tiders skogsutnyttjande området, bland annat stubbar efter plockhuggning. Reservatet nyttjas som vinterbetesområde av Vapstens sameby.