Hornsmyran

Hornsmyran har en mycket rik flora. I naturreservatet växer åtta arter av orkidéer. Vid ett besök kring midsommar blommar ängsnycklar och sumpnycklar på stora delar av myren och i södra skogskanten guckusko och doftande nattviol.

I Övre Kågedalen finns gångar i berggrunden med basiska bergarter vilket gör att det i reservatet växer många kalkgynnade växter till exempel björnbrodd och gräsull. Du hittar också fjällväxter så som fjällskära, och mer sydliga arter som tagelstarr. Passa också på att studera några av våra köttätande växter: i de blötare flarkarna växer storsileshår, rundsileshår och olika bläddror och på de lite torrare kärren tätört.

När göken hoar blommar guckuskon

Övre Kågedalen är känt för sin rika förekomst av den ståtliga orkidén guckusko. Artnamnet calceolus betyder liten sko, vilket är lätt att förstå när man ser den stora, gula toffelformade blomläppen. Redan Linné skriver 1745 i Flora Svecica att de i Roslagen kallas guckuskor. Gucku är än idag i delar av vårt land ett dialektalt ord för gök.

Guckuskon har ett listigt sätt att fånga insekterna som lockas ner i den vackert gula blomläppen. Någon nektar har inte blommorna. Enda sättet ta sig ut ur den hala läppen är genom en trång passage i läppens bakre del, bakom ståndarna. Då insekterna kryper ut blir de samtidigt fulla med blommans pollen.

Guckuskon förökar sig med krypande underjordiska jordstammar. Den tar lång tid på sig att gå i blom, det kan ta 10 år från att plantan börjar visa sig till att första blomman slår ut.

Viktig fodermark

Hornsmyran och omkringliggande skogar var i äldre tider viktiga foder- och betesmarker. För en varaktig produktion slogs myren vartannat till vart tredje år. Hornsmyrans rika högstarrkärr var attraktiv slåttermark, även de snipdominerade kärren var ett eftertraktat foder till korna. Vid skatteläggning och avvittring i början på 1800-talet ansågs delar av myren så betydelsefulla som slåttermark att skiftena delades upp mellan byarna Svanfors och Nyholm. Vid laga skifte i slutet på 1800-talet finns också ”Rödjningeland” markerat, vilket var ett glest trädbevuxet trädområde som röjdes för att sedan nyttjas som slåttermark.

Myrodlingen i sydvästra delen av reservatet är en del av ett större område kring Hornsmyrbäcken som brukats under lång tid. Slåtterängen slogs regelbundet in på 1960-talet och har även slagits vid enstaka tillfällen därefter.