Stor-Bränntjärnmyran

I skogarna runt Stor-Bränntjärnmyran växer riktigt gamla granar med långa hänglavar. På marken ligger döda träd. Här och var ser man också stubbar efter tallar som huggits ned för länge sedan. Av en del gjorde man tjära – i områdets södra del finns ruiner av en tjärdal.

Granarna fick däremot stå kvar och därför finns här många ovanliga arter som lever på gamla eller döda granar. Ett exempel är tretåig hackspett, som inte är så lätt att upptäcka. Däremot kan man se spår efter den i form av inhackade ringar runt granstammarna. Hackspetten gör dessa ringar när den dricker sav på våren. Spår av brand finns här och var i reservatet. I en mindre del av området kommer kontrollerade bränder att vara en viktig skötselåtgärd.

Vandra i slåtterfolkets spår

Fram till i början av 1900-talet kom bönder från Överrödå och Höglunda hit om somrarna för att skörda hö på myrarna och längs bäckarna i reservatets norra del. En damm byggdes för att höja och sänka vattennivån på Nedre Krokmyran så att det skulle växa bra. Överallt på myrarna fanns lador. Slåtterfolket övernattade i kojor.

Den gamla stigen från Rödå upp till slåttermarkerna är fortfarande fullt synlig. Den är markerad och går lätt att vandra.

Stigen i Naturkartan Länk till annan webbplats.

Igengrävda diken

I naturreservatet finns våtmarker som tidigare dikats, ofta gjordes det för att förbättra skogsproduktionen. Dikena gör att våtmarkerna torkar ut vilket leder till negativa effekter för den biologiska mångfalden.

Därför har Länsstyrelsen lagt tillbaka de massor som en gång i tiden grävdes upp när man skapade dikena. Det görs med grävmaskin och några år efteråt kan det se ganska stökigt ut. Men snart växer mossa och kärlväxter på de restaurerade ytorna och vattnet kan återigen spridas i landskapet till nytta för många växter, insekter och djur.