Visttjärnliden

I Visttjärnliden är skogen frodig och full av liv. I reservatet finns gammal barrblandskog och sumpskog, där många hotade arter kan få ro. Här finns flera fåglar knutna till urskog, exempelvis den oblyga lavskrikan och tretåig hackspett.

Naturreservatet Visttjärnliden är ett relativt litet område som ligger cirka 15 kilometer sydväst om Vistheden och en kilometer norr om kommungränsen till Piteå. Reservatet utgörs av urskogsartad barrblandskog och grandominerad sumpskog. Genomgående för hela området är en riklig förekomst av lövträd.

Skogen bär spår av sin historia

Skogen i Visttjärnliden är präglad av en skogsbrand som ägde rum ca 1850. I hela området finns äldre tallar, granar och enstaka björkar som överlevt branden. Dessa överståndare bär spår av skogsbranden i form av brandljud – ärr som sträcker sig från marken upp längs stammen. Brandspår kan även skönjas genom kolad ved på flera högstubbar och lågor. I torrare partier där stammarna står tätt ståtar rikligt med gamla tallöverståndare. Många av dem är högvuxna och en del med dubbla brandljud. Det är ett säkert bevis på att skogen brunnit upprepade gånger under tidens lopp.

Här trivs urskogens arter

I reservatet trivs mängder av arter som bara kan klara sig i gammal skog. Bland annat växer det rikligt med den grönskimrande lunglaven och doftticka på gamla sälgar. Dofttickan känns igen på sin karakteristiska doft av anis. Ofta känner man först lukten, sedan ser man den vita tickan på någon gammal sälg i närheten. Här trivs även Norrbottens landskapsfågel lavskrika som blivit alltmer sällsynt nära kusten. Andra typiska urskogsarter som påträffas är gammelgransskål, violettgrå tagellav, gränsticka, ullticka och rosenticka.

Gamla lövträd – ett tecken på brand

I reservatet finns massor av gamla lövträd, både björk, asp och sälg. Många av dessa grodde efter den senaste branden. Många lövträd kräver skogsbränder för att kunna växa upp från frön – i den slutna skogen når alltför lite ljus ner till marken för att små plantor ska kunna klara sig. På platser där en hård brand rasat kan man ofta hitta en generation jämngamla träd som alla tog chansen att gro efter att en skogsbrand tagit död på de tidigare dominanta träden i området.