Görjeån

Det sägs att alla vattendrag så småningom leder till havet. Det underliga med naturreservatet Görjeån är att det faktiskt börjar vid havets rand, eller kanske snarare där kustlinjen en gång låg, när havet stod som högst efter den senaste istiden.

Den isälv som då rann fram genom Görjeåns dalgång förde med sig stora mängder sediment, som avsattes i ett stort delta vid utloppet i Bottenviken. Under årtusendenas lopp har Görjeån sedan skurit sig allt längre ned genom dessa sedimentlager och slingrar sig nu fram genom ett dramatiskt ravinlandskap som den själv skapat.

De geologiska processerna pågår fortfarande i högsta grad, särskilt i den västra delen av reservatet där ån slingrar sig genom landskapet. Den kraftiga erosionen medför att träd rasar ned i ån, nya nipor bildas och korvsjöar snörs av när ån bryter nytt lopp. Det strömmande vattnet skapar dynamiska miljöer med bland annat sandbankar och rasbranter som ständigt nybildas och omformas.

Vattnet

Görjeån med dess biflöden har även höga naturvärden som är knutna till själva vattenmiljöerna. Vattenkvaliteten är god och den sällsynta flodpärlmusslan finns  på flera platser i naturreservatet. Här finns dessutom flera platser där andelen små musslor är stor, vilket visar att de är välmående och förökar sig. Utter förekommer i hela reservatet och du kan ofta se spår efter bäverns idoga arbete längst åns stränder, särskilt i de lugnflytande partierna.

Skogen

Även skogarna i reservatet präglas till stor del av det dramatiska ravinlandskap som Görjeån skapat. Återkommande skogsbränder har också bidragit till att ytterligare höja mångfalden av skogliga biotoper. I syd- och västvända branter är skogen ofta tall dominerad och på de solbelysta gamla tallarna kan du finna kläckhål efter den rödlistade reliktbocken, medan torrfurorna ofta uppvisar spår av mindre märgborre. På de gamla tallågorna förekommer arter som dvärgbägarlav, tallstocksticka, gräddporing och vaddporing. Den blyga smalfotade taggsvampen gömmer sig också under de gamla kolade lågorna, ibland i sällskap med det nästan lysande gula spadskinnet. 

I andra sluttningar är marken fuktigare och skogen övergår då i grandominerad blandskog med varierande inslag av tall, samt ofta med ett stort inslag av lövträd som asp, sälg och björk. I vissa frodiga bäckdråg växer arter som röd trolldruva, liljekonvalj och myskmåra. De gamla, grova sälgarna pryds ofta av den vackra, klargröna lunglaven, ibland tillsammans med den stålgrå skrovellaven. Närmast ån domineras skogarna av urskogsartad granskog samt örtrika, lövrika svämskogar. Där får skogen en karaktär av ängslövskog med meterhögt gräs. Det finns ofta rikligt med död ved och arter som  till exempel gräddticka, rosenticka, rynkskinn och gränsticka trivs på granlågor i området.