Kanibäcken

Nordväst om Vuollerim i Kanibäcken huserar ungefär 250 000 flodpärlmusslor. Reservatet hyser därför ett av länets största bestånd. Den kan bli flera hundra år och visar att vattendragen här håller riktigt hög klass. Här finns även klara sjöar, vidsträckta myrar och skogar. Det finns inga markerade stigar i området, det är därför bra om besökaren har vana av att navigera i skog och mark.

Fina vattenmiljöer

Inom naturreservatet finns ett bäcksystem med flera mindre bäckar och sjöar som omges av stora våtmarker och skog. I södra delen av reservatet mynnar bäcksystemet i Luleälven. För den som vill besöka reservatet finns skogsbilvägar som leder hela vägen fram till reservatets centrala delar. Inga speciella anläggningar eller stigar finns att tillgå, men intresserade besökare kan njuta av fina vattenmiljöer och med lite tur få syn på en flodpärlmussla. Kom ihåg att lämna musslorna ifred, det är inte tillåtet att plocka upp dem.

Ostördhet

De flesta av våra vattendrag i skogslandet har kraftigt förändrats för att underlätta timmerflottningen, som ägde rum innan man började transportera timmer med lastbil. Inom reservatet har bäckarna däremot fått flyta relativt ostört under människans framfart i skogslandskapet. Både öring och flodpärlmussla har fått behålla sina livsmiljöer och finns än idag kvar i bäckarna. Flodpärlmusslan är en fridlyst och starkt hotad art. Dess närvaro tyder på att vattenekosystemet är friskt och fungerande. En flodpärlmussla kan imponerande nog bli över 200 år gammal.

Skogen i reservatet

I reservatet ingår en hel del skog. Skogen finns med dels för att skydda de värdefulla vattenmiljöerna och kan därför vara påverkad av moderna tiders skogsbruk. På vissa platser i reservatet har dock skogen lämnats förhållandevis orörd. Tallskog med gamla knotiga tallar omger exempelvis sjöarna Urtjojávrásj och våtmarken Ganijjiegge omges av äldre granskog.