Stormyran

Stormyrans naturreservat är ett vidsträckt myrområde kring några bäckar. Här finns en mosaik av olika myrtyper, sumpskogar och tjärnar.

Stora ytor är strängmyrar, en typisk myr typ för Norrbotten med torra strängar omväxlande med blöta flarkar. Längs vattendragen finns frodiga tallkärr, riktiga urskogar.

Stormyran vilar på granit och är därför fattig på kalkkrävande arter. De växtarter som lever här är alla typiska för kalkfattiga våtmarker. Myrarna uppvisar ändå en stor variation med alltifrån öppna strängmyrar, videsnår och mader längs bäckar till frodig vattenvegetation i sjöar och tjärnar. Myrens storlek och mångfald av biotoper ger goda förutsättningar för ett rikt växt- och djurliv. Här finns Norrbottens rikaste kända förekomst av den sällsynta skalbaggen bred gulbrämad dykare.

De vårliga översvämningarna längs med Spadnovarebäcken skapar intressanta vegetationsstrukturer och under våren ses ett stort antal fågelarter som rastar i området. Det rika fågellivet gör också att ett stort antal rovfågelsarter uppträder i anslutning till myren. Stormyran är en rik fågelmyr där sångsvanar, tranor och sädgäss häckar tillsammans med gluttsnäppa och andra vadarfåglar. Storspovens flöjtande blandas med sävsångarens improvisationer.

På de öppna myrmarkerna samlas brushanarna för sina danslekar. På myrarna skördade nybyggarna myrhö till vinterfoder åt kreaturen. I reservatet står hässjestänger, en slåtterkoja och lador kvar som minne av myrslåttern som pågick till mitten av 1900‑talet. I området finns även spår efter gamla tiders tillverkning av kol och tjära. Längs myrkanter finns gott om härdar och andra lämningar efter samernas nyttjande av markerna.