Askeberget

Askeberget är ett imponerande berg beläget vid sjön Uddjaure, 12 km sydväst om Arjeplog. Med en höjd på nästan 640 meter erbjuder toppen en magnifik utsikt över omgivningen. Bergssluttningarna kläs till största delen av brandpräglad urskog, medan toppen utgörs av hällar, rished och höglägesskog.

Ett område präglat av brand

På Askebergets sluttningar växer gran- och tallbrännor med rikliga inslag av sälg och björk. En bränna innebär att skogen vuxit upp naturligt efter en brand där de tidigare träden dött. De flesta träd är lika gamla i brännan eftersom träden vuxit upp efter samma brand. Genom att räkna årsringarna på träd i brännorna på Askeberget kan vi se att den senaste branden härjade för 160 år sedan.

Tallar är bättre än granar på att överleva skogsbränder, och därför finns idag fler äldre tallar än granar spridda i området. Där marken är fuktig kan man, trots att branden troligen var hård, finna gamla granar som överlevt branden. Gammeltallarna är märkta med brandljud, det vill säga ärr som bränderna lämnat efter sig på trädstammen. Genom att räkna antalet brandljud på gamla träd får man reda på hur många bränder som drabbat området. På en 400-årig tall har vi räknat till tre bränder under dess livstid.

Viktiga livsmiljöer för hotade arter

Askeberget innehåller miljöer som är särskilt viktiga för flera hotade arter. På de äldsta granarna växer gammelgransskål och knottrig blåslav. På de många sälgar som finns i området huserar skrovellav och lunglav. Död ved är otroligt viktig för många hotade arter och för hela den skogliga miljön.

Turligt nog finns mycket död ved på Askeberget. Svackor och andra lägen i terrängen där marken var fuktig var som mest fredade från brandens framryckning, och mest och äldst död ved finns därför där. På andra håll har den äldre döda veden oftast brunnit upp. Yngre död ved finns däremot över hela området, särskilt där konkurrensen mellan träden är hög. En hög konkurrens resulterar i att de svagare träden dör, vilket i sin tur skapar död ved.

Några av artfynden i den döda veden är gran-, gräns-, ull-, rosen-, ost- och harticka samt tajga- och rynkskinn.