Käll- och Mjöträsken

Med den brusande E4:an rakt igenom ligger en myllrande träskmark, rik på fåglar och växter. Övre och Nedre Mjöträsken söder om vägen och Källträsket norr om, avvattnas märkligt nog norrut. Vattendraget gör sedan en böj åt öster för att så småningom falla ut i havet vid Säivisviken.

I reservatet finns rester av hölador och hässjestänger som berättar att träsken varit viktiga slåttermarker förr i tiden.

Området består av sjöarna Källträsket och Inre- och Yttre Mjöträsket. För 1500 år sedan var träskmarkerna en vik av havet. Nu är de vegetationsrika myr- och sjöområden fulla av märkliga växtarter som hör sydligare trakter till.

På sin lappländska resa 1732, sent på hösten, kom självaste Carl Linné förbi Mjöträsken. Han missade dock sjöns märkligaste växt, vattenaloen. Den blommar vackert i vitt på sommarens vattenyta, för att senare på hösten dras ned mot djupet av rötterna, för att inte frysa fast i isen. Lika ovanlig är vattenväxten hornsärv. I träsken finns också vattenpest och bredkaveldun liksom vanlig andmat och korsandmat.

Träsken och myrmarkerna är viktiga för både flyttfåglar och många arter, häckande vadare och sjöfåglar. Här finns bland andra sångsvan, trana och enkelbeckasin.

Skogsmarkerna som omger sjöarna består till största delen av tallskog men i vissa delar är inslaget av gran och lövträd stort.