Vittakero

Vittakero naturreservat ligger på en höjdrygg där tre bergstoppar sticker upp. Den högsta toppen är cirka 300 meter över havet. Bergens gammelskogar gör Vittakero till en oas för arter som inte kan överleva i det brukade skogsbrukslandskapet runt omkring.

Direkt efter inlandsisens avsmältning var området den sydligaste udden av en stor ö som sträckte sig från Jomotusjärvi i norr till Puostijärvi i söder. Området låg exponerat långt ute i den skärgård som då bredde ut sig i trakten och man kan tydligt se vågornas inverkan i de fram spolade blockmarkerna på bergets västsluttning.

De lövrika barrblandskogarna i reservatet är kraftigt påverkade av skogsbränder. Den senaste branden drog fram någon gång under senare delen av 1800-talet. Överallt i reservatet kan man se spåren efter bränderna, både i form av kolade naturstubbar och lågor samt som skador i trädstammen, så kallade brandljud, i både tall, gran och björk. I äldre tallar kan det finnas två och till och med tre brandljud, vilket visar att dessa träd överlevt flera bränder. Till och med i vårtbjörk finns det dubbla brandljud, vilket är mycket ovanligt.

Gott om aspar

Bränderna har underlättat för lövträd att växa upp, som också sätter sin prägel på skogarna i reservatet. Bland lövträden är det ofta aspen det vanligaste trädslaget tillsammans med vårtbjörk, men i många delar finns även ett stort inslag av sälg. Bland intressanta arter som förekommer på asparna i området märks till exempel skinnlav, stiftgelélav och läderlappslav.

Andra arter som kan ses i reservatet är den vackra liljekonvaljen som pryder marken, den ljusgröna ekbräken som breder ut sig och den högväxta tortan som vajar för vinden.