Toriskielisenjänkkä

Bara några kilometer från Gällivare tätort ligger Toriskielisenjänkkä. Man skulle kunna tro att en jätte för länge sedan gått fram längs de vidsträckta myrarna och slängt ut öar av skog omkring sig och skapat den vackra mosaik av våtmarker och skog som finns här idag. Området är rikt på arter och kan besökas året om, varför inte om vårvintern då myrarna är täckta med skare som passar för en skidtur.

En mosaik av naturskog och myr

Toriskielisenjänkkä möter direkt i väster naturreservatet Stubba och tillsammans utgör de ett stort sammanhängande våtmarksområde med höga naturvärden. Den komplexa struktur av myr och skog som kännetecknar området kan närmast liknas vid en mosaik. Skogarna med högst naturvärden finns på de många myrholmarna i området. De varierar från ren granskog till torrare tallskogsholmar och här blev de flesta träden till mellan sent 1500-tal och 1700-tal.

Karakteristiska myrar

Myrarna i området består till stor del av så kallade strängflarkkärr. Uppifrån luften ser myren randig ut med gulgröna strängar med växtlighet som delar av de blåa vattensamlingarna som kallas flarkar. Strängflarkkärren är skyddade genom Natura 2000, habitatdirektivet.

Orörd natur - viktig för hotade arter

Skogar som lämnats ifred av människans avverkningar är få, men i det här reservatet finns mycket få synliga spår efter tidigare avverkningar. De träd som har dött i området finns till största del kvar, antingen som stående eller liggande död ved. Död ved är av stor betydelse för hela den skogliga miljön och otroligt viktig för många hotade arter. Rosenticka, lappticka, harticka och ullticka är svampar som frodas i död ved och som hittats i området. Hålträd kan också utgöra boplatser för många fåglar.