Tervajoki

Tervajoki ligger cirka 18 kilometer nordväst om Pajala och är ett urskogsartat skogsområde med myllrande våtmarker och djupa gammelskogar. Reservatet ligger vägnära så varför inte ta fram skogsskidorna och bege dig ut en vacker vinterdag eller ta på stövlarna och vandra här under barmarkssäsongen.

Arternas dunderhonung

Reservatet har fått sitt namn efter bäcken Tervajoki som rinner fram i reservatets sydvästra hörn. Runt den breder sumpskogarna ut sig och under mossa och ris finns den berggrund som reservatet vilar på. Den är rik på kalk och lockar därför till sig även riktigt kräsna arter. Just kalk är faktiskt lite som dunderhonung, träd växer sig starka och även arter som är konkurrenssvaga kan frodas här.

Fagra men giftiga

Tibast är en sådan art. Tidigt på våren blommar den vackert i en skrud av lila blom. Den är fager men giftig så du kan se, men inte röra! En annan vacker men oätlig växt är den röda trolldruvan som kan ge magbesvär om man äter den. Linné lär ha skrivit om trolldruva ”den som äter dess bär blir galen och löper ofta till skogs”.

Ovanliga invånare

I Tervajoki växer den frodiga strutbräken som har släktingar som fanns på jorden redan under dinosauriernas tid. Här växer också den för Norrbotten mycket sällsynta fjällnässlan. Hör du till de som intresserar dig för svampar? På döda granstammar som ligger på marken kan du hitta både rosenticka och lappticka. De växer ofta tillsammans. Här har också den sällsynta brandtickan hittats.

Myllrande våtmarker

I reservatets östra delar breder myrkomplexet Salmivuoma ut sig. Det är några av landets finaste järnockramyrar. Området är varierande och artrikt men under sommaren kan det vara svårt att ta sig fram då det är väldigt blött på sina ställen. Ett besök i den artrika skogen runt Tervajoki går att göra året runt då det ligger lättillgängligt intill väg.