Kilberget

Kilberget är en spännande utmaning som väntar den som är beredd att hoppa över stock och sten. I reservatet finns två bergstoppar på strax över 200 meter - det ena är det branta Bastutjärnberget med blockfält och brandpräglade skogar. Väljer du istället att bestiga Kilberget belönas du med en milsvid utsikt ända bort mot naturreservatet Snöbergets kalott. Här har du också chans att stifta bekantskap med den för trakten sällsynta fjällnejlikan.

Kilberget passar de som gillar lite mer utmaning. För er som funderar på en utflykt med barn kan detta reservat passa de lite äldre barnen som tycker att blockfält och hällmarker är spännande!

Svunna tider

I slutet av 1800-talet brann skogarna här. Det tydligaste sättet att upptäcka det är genom att spana efter brandljud, skador i trädstammen som uppstått när eldens heta lågor orsakat ett sår. Om trädet överlever denna skada och läker igen såret bildas detta brandljud du ser på bilden nedan. Några av tallarna som överlevde branden, de vi kallar överståndare, har mycket höga brandljud vilket tyder på att branden haft ett våldsamt förlopp. En del plockhuggning av brandskadade träd har ägt rum men mycket har lämnats orört och därför ser vi också mycket död ved, det vill säga träd som dött och nu kan ge livsutrymme åt svampar, insekter och fåglar.

Arterna gillar Kilberget

Det är såklart ingen slump att det finns en hel del arter i det här reservatet. Förutom barrträden han vi också mycket av våra klassiska lövträd björk, asp och sälg. På de två senare finns arter som är specialiserade på just dessa lövträd. Den frodiga lunglaven missar du inte om du letar efter den på skogens sälgar. Asparna har lite blygare arter som kan vara svåra att upptäcka för det otränade ögat. På de grova asparna sitter stiftgelélav och den sällsynta kärnsvampen Caliciopsis calicioides som inte har något svenskt namn. Stiftgelélaven kan vara svår att upptäcka så ta gärna med dig en lavflora ut.

Örter finns det gott om eftersom det rör sig näringsrikt vatten under marken och ger utrymme för arter som liljekonvalj, tolta, skogsnäva och ormbär. Här finns också en och annan orkidéart som ger klass åt området.

Blockfält och stavatallskog

I sydsluttningen nedanför Bastutjärnbergets stup finns mäktiga blockfält som kan vara en utmaning att ta sig över. De ramas in av vackra gamla tallar och tittar du närmre på några av dem kan du se dubbla brandljud, vilket betyder att träden överlevt inte bara en utan två olika skogsbränder. Beger du dig österut finner du dig mitt i en tät och rätt så spinkig tallskog.

Det är stavatallskog som kommit upp efter brand och står så tätt att trängsel och konkurrens om ljus, näring och vatten gör att de svagaste dör och gallras ut av skogen själv. Denna stavatallskog må vara klen men den har ett högt värde ändå och om än det inte verkar så är den gammal och senvuxen vilket gör att den döda veden får hög kvalitet och lockar arter.

Granen – poppis bland arterna

Här finns förutom gamla tallar och lövträd även gamla granar. När de rötas av svampar som till exempel harticka dör de och faller ofta till marken och brukar då kallas rötlågor. På dessa rötade granlågor brukar det sedan komma andra arter och kolonisera de lediga ytor som finns. Den sällsynta vedsvampen ulltickeporing har hittat hit och även arter som rosenticka och ullticka.