Kilberget

Kilberget är en utmaning där du får vara beredd att klättra över stock och sten. I reservatet finns två bergstoppar på strax över 200 meter.

Kilberget passar de som gillar lite mer utmaning. För er som funderar på en utflykt med barn kan detta reservat passa bäst för lite äldre barn.

Det ena berget du kan bestiga är det branta Bastutjärnberget med blockfält och brandpräglade skogar. Väljer du istället att bestiga Kilbergets topp belönas du med en milsvid utsikt ända bort mot naturreservatet Snöberget. Här har du också chans att stifta bekantskap med den för trakten sällsynta fjällnejlikan.

Svunna tider

I slutet av 1800-talet brann skogarna här. Du kan spana efter brandljud, skador i trädstammen som skapats av eldens heta lågor. Om trädet överlever skadan och läker igen såret bildas ett brandljud. I naturreservatet finns också gott om död ved, det vill säga träd som dött och nu kan ge livsutrymme åt svampar, insekter och fåglar.

Arterna gillar Kilberget

Det är såklart ingen slump att det finns en hel del arter i det här reservatet. Förutom barrträden finns det gott om björk, asp och sälg. På de två senare finns arter som är specialiserade på just dem. Den frodiga lunglaven växer på sälgar och är lätt att få syn på. Asparna har arter som kan vara svåra att upptäcka för det otränade ögat. På de grova asparna sitter stiftgelélav och den sällsynta kärnsvampen Caliciopsis calicioides som inte har något svenskt namn.

Örter finns det gott om eftersom det rör sig näringsrikt vatten i marken. Här finns bland annat liljekonvalj, tolta, skogsnäva och ormbär.

Blockfält och stavatallskog

I sydsluttningen nedanför Bastutjärnbergets stup finns mäktiga blockfält som kan vara en utmaning att ta sig över. De ramas in av vackra gamla tallar. Tittar du närmare på några av dem kan du se dubbla brandljud, vilket betyder att träden har överlevt två skogsbränder.

Öster om sydsluttningen ligger en tät och rätt så spinkig tallskog. Det är stavatallskog som kommit upp efter brand. Träden står så tätt att trängsel och konkurrens om ljus, näring och vatten gör att de svagaste dör och gallras ut av skogen själv. Denna stavatallskog må vara klen men den har ett högt värde ändå. Skogen är gammal och senvuxen, vilket gör att den döda veden får hög kvalitet och är viktig för många arter.