Sjaunja/Sjávnja

Sjaunja som med sina dryga 28 kvadratmil är lika stort som Blekinge län. Det vinner bronsmedaljen som landets tredje största naturreservat men framförallt lämnar Sjaunja ingen oberörd. Genom tiderna har det svurits över mygg och knott, det har klafsats bland myrar och vadats över bäckar. Men de som antar utmaningen upptäcker också vildmarkens hjärta. Stillheten, lugnet och den trollbindande skönheten – naturen i Sjaunja är i en klass för sig.

Här finns Europas största våtmarker som hyser ett myller av liv. Änder, vadare, gäss och rovfåglar finner en fristad. För människan är Sjaunja svårtillgängligt och inget för nybörjaren, men för uttrar, bävrar och våra stora rovdjur är detta paradiset. Om vintern kan du ta dig fram på skidor, du slipper myggen och björnarna sover gott. När snön smält får du använda dina fötter eller varför inte en kanot för att ta dig fram. Oavsett färdmedel är karta och kompass ett måste! Det finns en hel del fornlämningar i reservatet.

Naturen i Sjaunja

Sjaunja är en del av världsarvet Laponia. I större delarna av reservatet, under jord och rötter döljer sig urberg - 1500 miljoner år gammalt! Myrmarkerna känns oändliga men ger vika för barrskogar och lågfjäll med björkskog och fjällhed. Mot väster tornar de "yngre" bergen upp sig. Vi möter fjällkedjans 450 miljoner år gamla berggrund. Fjällheden bjuder på mer kräsna arter som trivs på det kalkrika berget. Den ljuva fjällsippan är en av dem.

Fåglarnas fristad

Under våren, från maj fram till början av juni, bjuder Sjaunjas fåglar in till konsert med körsång. Nu ska det uppvaktas med hopp om att få bilda familj. Fåglarna trivs i ingenmansland – mer än 150 fågelarter har observerats och minst 100 arter häckar i reservatet. De orörda våtmarkerna med sina strängmyrar lockar arter som småspov, svartsnäppa, gluttsnäppa och grönbena. Palsmyrar och fjällmyrar föräras med besök av myrspoven. I högt belägna sjöar häckar bergand och alfågel. Om våren dansar brushanen sin outtröttliga dans. Enkelbeckasinen spelar på myrarna under de ljusa sommarnätterna. I sjöar och älvar simmar lommar, änder och skrakar. Storlommens skri från vildmarken har skrämt en och annan vandrare - förr i tiden trodde man att dess rop förebådade olyckor.

Urskogsfåglar

I urskogarna är chansen liten att du träffar en människa. Mer troligt är det att du får träffa några av rovfåglarna. Slagugglan skäller ut alla som kommer för nära boet. Är du själv en nattuggla kanske du får se lappugglans kloka ansikte. Det är en tyst jägare med mycket bra syn. Lämlar, sorkar och möss får se upp när den jagar ljudlöst genom natten.

Knakar det i skogen kan det vara en älg i farten – de är vanliga i Sjaunja. I vattendragen leker uttrar och bävrarna fäller outtröttligt fler träd till sina projekt. De stora rovdjuren järv, lo och björn finns här och tillsammans med andra sällsynta och utrotningshotade arter i Sjaunja sprider de stjärnglans i reservatet.

Människan i Sjaunja

Sjaunja är känt för sin storslagna natur och artrikedom men är samtidigt ett samiskt kulturlandskap som under årtusenden nyttjats av människan i samspel med renen. Här finns flera äldre nybyggen men inget av dem brukas idag som jordbruk. Från gården Allavare leder en cykelväg in i reservatet. Den nyttjas bland annat för att ta sig till hus och kojor längs vägen. Sjaunja är än idag ett viktigt renbetesland som nyttjas av två samebyar.

Vill du besöka Sjaunja? Kom förberedd! Förutom cykel- och skoterled finns inga vandringsleder som tar dig djupare in reservatet. Det kräver att du tar dig fram i obanad terräng. Förutom att vandra kan du till exempel ta dig fram på turskidor eller i en kanot. Sjaunja är en utmaning och passar den mer erfarna upptäckaren. Välkommen till det stora äventyret!