Lill-Furuön

Lill-Furön må vara liten men den är naturskön! Den känns igen på sina höga, släta hällar. Bredvid hällarna finns en liten sandstrand. Ön bjuder även på vacker naturskog med spännande historik. Förkolnade stubbar i skogen vittnar om en stor brand för drygt 100 år sedan. Tycker du att skogen ser ovanligt ”stökig” ut, med döda träd huller om buller? Det är precis som det ska vara! Det är den döda veden som ger skogen extra mycket liv. Många växter, svampar och djur är beroende av död ved.

Naturen på ön

Trots att ön är ganska liten rymmer den många olika naturtyper. På de karga hällmarkerna kämpar tallarna mot väder och vind medan de som slagit rot på hedmarken för en lugnare tillvaro. Även gran och lövträd samsas om utrymmet på ön.

Variationen ger stor artrikedom, och trots att branden har gjort att skogarna här är ganska unga finns det redan många sällsynta arter. Vid stenbundna partier växer talltickan på knotiga äldre tallar som överlevt den senaste branden. På den sluttande sandiga tallheden i nordväst kan du hitta sällsynta marksvampar som goliatmusseron och skrovlig taggsvamp. Letar du en riktig raritet ska du bege dig till den sydligaste delen av ön. Här växer finflikig brosklav på asp, en art som i Sverige bara är noterad på ett fåtal lokaler längst kusten i Norr- och Västerbotten.

Spår av brand

Förutom kolade stubbar finns även andra spår av skogsbranden. På öar finns ofta lövskog längs stranden, men på Lill-Furuön finns gott om lövträd överlag eftersom de har grott på frilagd mark efter branden. Här och var står även grova gamla sälgar som klarade sig genom lågorna.