Rönsmyran

Mitt på polcirkeln ligger Rönsmyran, en ö av urskog där skogsbränder för länge sedan har satt sin prägel på skogen. På de skogsklädda sluttningarna syns spåren av bränder på de gamla träden som överlevt, och gott om lövträd färgar skogen lysande gul om hösten. Runt myren växer gamla granar klädda i hänglav, en riktig trollskog. Rönsmyran passar bra att besöka året om men kanske är barmarksäsongen bästa tiden då skogen och våtmarkerna är fulla av liv och rörelse.

Brandens landskap

Före människan var skogsbranden det som påverkade skogarna i norra Sverige mest. Med jämna mellanrum slog blixten ned och skogen sattes i brand. Ofta dog några träd medan några överlevde. På de överlevande träden bildas sår, så kallade brandljud, och i Rönsmyran finns det gott om dom på både tall, gran, björk och asp. De äldsta tallarna har överlevt fyra bränder och är säkerligen runt 400 år gamla. Stanna upp och tänk på hur världen såg ut när dessa tallar grodde. Mäktigt! Efter branden börjar skogen om, plötsligt finns massor av näringsrik jord fri från konkurrens av mossa och ris där frön kan gro. Lövträd är snabba att etablera sig i luckorna som bildas och det märks idag i hela Rönsmyran där skogen verkligen är en salig trädslagblandning.

Mångfald

Både skogarna och våtmarkerna i reservatet är till stora delar i princip opåverkade av människan. På de gamla knotiga träden trivs massor av arter som är extra känsliga för störning. På gamla sälgar växer lunglav och doftticka med sin karakteristiska anisdoft. På de gamla, grova asparna trivs stiftgelelav och liten aspgelelav. De gamla granarna är draperade med mängder av garnlav och på tallågorna växer bland annat den ovanliga urskogsporingen som bara finns i urskogen såsom namnet antyder. I Rönsmyrans finns en fristad för dessa och många andra arter som har svårt att klara sig i modernt brukade skogar.