Stubba

Tillsammans med Muddus och Sjaunja bildar Stubbareservatet landets största myrområde. Sjöar, bäckar och öar av urskog ger omväxling i myrlandet. Stubba ingår även i världsarvet Laponia.

Ur de flacka myrområdena reser sig mjukt rundade lågfjäll. Mellanstubba och Niehtsagistjåhkkå är de högsta med en bård av fjällbjörkskog under den kala toppen.

Stubbareservatet är under hela året lavskrikans, tjäderns, pärlugglans och lappmesens hem. Och i björkarnas näver syns raderna av hål där den tretåiga hackspetten sugit sav. Men i maj-juni kommer flyttfåglarna åter. Sångsvanparen lyser som vita prickar på de otillgängliga häckningsmyrarna. Luften fylls av sädgässens kackel och vadarnas spel. I sjöar och sel simmar lommar, skrakar och änder.

Reservatet är också hem för älg, björn och mård, men det är nog bara älgen som den vanlige vandraren har en chans att få se. Stubba är renbetesland för Sörkaitums sameby, Unna Çearus, visa hänsyn till renskötseln när ni vistas i reservatet. På våren betar renarna starr, fräken och vattenklöver på myrarna. På vintern söker de trädens mörka tagellavar och markens renlavar under snön.