Tapmokberget

I Tapmokbergets naturreservat bredder lövrika barrskogar ut sig. Skogarna är till stor del uppkomna efter bränder som härjade på 1800-talet. Genom dessa skogar slingrar sig Tapmokbäcken genom landskapet och när den når Luleälven bidrar den till erosion och ravinbildning. Miljöerna i området hyser en mångfald av olika sällsynta arter.

Bränder, vatten och lövträd

I Tapmokbergets naturreservat härjade under 1800-talet flera bränder. Efter dessa bränder växte en mycket varierad skog upp. I delar är skogen väldigt lövrik och i andra delar där elden inte nådde växer senvuxna gamla granar. Genom denna skog slingrar sig Tapmokbäcken fram för att till slut mynna i Luleälven. Där bäcken mynnar förekommer ravinbildning.

Området är mycket artrikt. Här hittar man sällsynta arter som doftticka, grenlav, rödbrun blekspik, rynkskinn och gränsticka. I delar av reservatet är marken kalkrik och man hittar här arter med lustiga namn som luddfingersvamp och flattoppad klubbsvamp. I dessa delar kan man även hitta den röda trolldruvan men sina lysande röda bär.