Rappobäcken

Här hittar du varierande skogar med allt från öppna tallhedar till gamla granskogar där träden höjer sig över en. Av de arter som finns i reservatet kan nämnas den orädda lavskrikan som ofta söker sig till människor.

Rappobäcken mynnar ut i Stora Luleälv, knappt 20 kilometer uppströms om Vuollerim. Två bäckar flyter igenom reservatet, Rappobäcken i norra delen och Riepikåtatj i södra delen.

Skogarna i reservatet är påverkade av de bränder som har härjat i området, den senaste i början på 1800‑talet. Det syns även spår av den dimensionsavverkning som skedde i början på 1900‑talet genom de yxhuggna stubbar och stockar som finns kvar.  

Gammelskog och djupa raviner

De skogar du hittar i reservatet är tallskogar där stammarna står tätt tillsammans, och öppna kuperade tallhedar med steniga åsar där sikten är mycket bra. Det finns även skogar där gran och tall står tillsammans med gott om lövträd uppblandat bland barrträden. I sluttningen ner mot älven finns det djupa raviner där det växer gamla granar och aspar.

Det finns många sällsynta arter här som bara kan leva i gamla, opåverkade skogar. Luddig stiftdynlav är ett exempel. Den växer på murkna gamla granstubbar i mycket skuggiga och fuktiga lägen. Laven har aldrig hittats i yngre skogar för den har mycket specifika krav på växtplatsen som inte återfinns i allt för unga skogar.

I området finns även fåglar som lavskrika och tretåig hackspett som också är beroende av gamla skogar. Den vackert färgade men giftiga växten röd trolldruva är en art som är rolig att få syn på.