Hemberget

Hemberget är ett populärt besöksområde, bland annat holmarna utgör ett omtyckt utflyktsmål. Det finns också en välbesökt badstrand på norra sidan av vägen mot Fatjassjön. En stig finns i området.

Utflyktsmålet Killingholmen

Det finns gott om fornlämningar i reservatet, vilket visar på att området sedan mycket lång tid tillbaka använts av befolkningen. Lämningarna finns framförallt i anslutning till Järtasjön och exempel på dessa är bland annat boplatsgropar från stenåldern, fångstgropar och skärvstensförekomster. Killingholmen är en del av Länsstyrelsens fornvårdsprogram och flera fornlämningar på Killingholmen har informationsskyltar.

Skogen på Killingholmen är en urskogsartad barrblandskog med mycket höga naturvärden. Tillgången på död ved är god och de ovanliga vedsvamparna sprickporing och doftskinn har hittats i området.  

I västra delen av reservatet finns det främst gammal tallskog som är påtagligt brandpåverkad. Den senaste branden var år 1868, något som har bestämts genom att borra i träden. Den generella åldern på träden som har överlevt branden ligger på cirka 250‑300 år.  

Fuktigare skog norr om vägen

I den centrala delen av reservatet, norr om vägen, blir det fuktigare i markskiktet och tallskogen övergår till gammal granskog som delvis är försumpad. Området har troligtvis klarat sig undan den sista branden. Här finns istället arter som är knutna till miljöer med gammal gran och hög fuktighet, som till exempel gammelgransskål, knottrig blåslav, brunpudrad nållav och vitskaftad svartspik. Även den sällsynta arten liten sotlav förekommer på de gamla granarna i området, vilket är ytterligare ett tecken på att denna del av reservatet inte har brunnit på länge.