Muorkaape

Under försommaren ljuder snäppornas spelsång över myrvidderna, en tid då få personer rör sig här. Den blå kärrhöken, som inte är ovanlig under vissa år ses här tillsammans med hökuggla och jorduggla de år det finns gott om sorkar.

Muorkaape är ett cirka 12 kilometer långt och 4 kilometer brett myr- och urskogsområde där Polcirkeln korsar reservatets centrala del.  

I väster gränsar reservatet mot Råne älv medan Tiure- och Torisbäcken rinner inom reservatet. Längs östra kanten av Muorkaape löper den flera kilometer långa och smala Torisåsen, en rullstensås. Södra delen av åsen kläs av gammal, urskogsartad barrblandskog med stort inslag månghundraåriga träd och där rikligt med grov, död ved samt grova silverfuror förekommer. Många av de allra grövsta tallarna uppskattas vara mer än 500 år gamla!  

Mellan myrholmarna finns stora arealer med urskogsartad myrtallskog, som är alldeles grå av torrfuror och plattkroniga gammeltallar. I övrigt är den mesta skogen koncentrerad till myrholmar som kläs av urskogsartad tallskog där träd som överlevde branden nu utgör 250-350 år gamla överståndare. I vissa delar är marken mer fuktig och där finns 200-åriga gammelgranar och åldriga vårtbjörkar.  

Muorkaape, Åtåsape, Pierkarape, Torisvuoma och Kieddaape är några av de namnsatta myrarna. Under sommaren värms de dyiga bottnarna och de grunda flarkarna upp vilket ger ett rikt insektsliv, något som vadare och andra fåglar nyttjar. I anslutning till Torisåsen finns även utbredda källkärr där järnhydroxiden färgar vattenspeglarna i regnbågens alla färger. Här förekommer den rödlistade arten myrstarr.