Bålkaberget

Naturreservatet är ett vidsträckt och naturskönt område med granskogsklädda låga berg och mellanliggande våtmarker, bäckar och sjöar.

Norra och Södra Surliden i reservatets sydvästra del är flacka berg på 620 meter över havet. Bålkaberget i den norra delen når samma höjd men är desto brantare, speciellt i sydsluttningen. Norra och södra Surliden kläs av gles gammelgranskog som är i stort sett opåverkad av skogsbruk.

För omkring 150-200 år sedan drog en större brand över området, vilket har satt sin prägel på skogen. Spåren syns fortfarande genom till exempel kolad ved samt i form av sår på stammen, brandljud, i de träd som överlevde branden. Även om skogen överlag är riktigt gammal med flerhundraåriga granar så har brandens varierade framfart gjort att ålder och struktur skiljer sig mellan olika delar. Där skogen brann som kraftigast står idag granskog där de flesta träd är runt 150 år eller något äldre.   

På Bålkabergets två toppar växer det urskogsartad granskog som verkar ha undgått den senaste branden. Det finns gott om granar som är 250 år eller äldre. Här finns även 400–500-åriga tallar utspridda över berget.

Myrar

Det finns ett antal större och mindre våtmarker i reservatet. De två största, Stormyran och Bergflarkmyran, ligger i låglandet mellan Surliden och Bålkaberget. Stormyran utgör reservatets lägst liggande del på cirka 450-475 meter över havet. Myren är variationsrik och har gott om tjärnar, småbäckar och naturskogsklädda fastmarksholmar.

Skogsholmarna i Stormyran är delvis påverkade av skogsbruk men skogen har trots det naturskogskaraktär med lågor, torrträd och träd som är upp mot 200 år gamla. Myren, som till största delen ligger inom reservatet, har fått högsta naturvärdesklass i Länsstyrelsens våtmarksinventering. Genom den stora variationen av vegetationstyper skapas förutsättning för ett rikt djur- och växtliv här.

Arter

I reservatet finns ett stort antal arter som är knutna till den urskogsartade granskogen och som visar att skogen har fått stå orörd under lång tid; exempelvis ostticka, lappticka, gränsticka och rynkskinn. På gamla sälgar växer bladlavarna stuplav, bårdlav och den intensivt gröna lunglaven, som alla signalerar att skogen har höga naturvärden. I skogarna syns många spår av födosökande spillkråka och även de typiska ringar av hål som den tretåig hackspetten hackar ut runt stammarna på tallar och granar.