Sammakkovaara

När havet stod som högst efter den senaste istiden var Sammakkovaara ett kustnära berg som endast låg ett par kilometer väster om kustlinjen. Idag når berget cirka 300 meter över havet och ligger drygt 17 mil från Bottenvikskusten.

På Sammakkovaara, som betyder Grodberget på svenska, domineras skogarna av förhållandevis produktiva, lövrika barrblandskogar som har uppkommit efter skogsbränder. I stora delar av reservatet bär skogen spår efter en skogsbrand som drog genom området i mitten av 1800-talet, men delar av reservatet har även påverkats av en senare skogsbrand som daterats till åren runt 1930. Bränderna har skapat en stor variation av livsmiljöer och skogstyper och spår efter brändernas framfart finns spritt i hela området.

Spåren efter den senaste skogsbranden i området återfinns främst på bergets östsluttning. Efter branden har ett uttag av brandskadad skog gjorts, vilket minskat tillgången på gamla tallöverståndare med brandljud. Delar av sluttningen utgörs idag av fina lövbrännemiljöer med stort inslag av asp och sälg. På asp förekommer bland annat stiftgelélav medan man på sälgar i området kan finna den vackert gröna lunglaven, ibland i sällskap av den sällsynta och väldoftande dofttickan.

Mot reservatets bägge utlöpare i nordost har bränderna bromsat in mot fuktigare, delvis sumpig mark och skogen övergår i en produktiv, urskogsartad blandskog. Granen dominerar men inslaget av lövträd, främst grov asp, sälg och björk är bitvis mycket stort. Det finns flera bäckdråg i området, och det frodiga fältskiktet domineras av örter som exempelvis brudborste, smörboll, lappranunkel och skogsnäva. Brandljud förekommer allmänt i granöverståndarna och tillgången på död ved i olika nedbrytningsstadier av både löv- och barrträd är god. På granlågor har ett flertal sällsynta arter som är knutna till naturskogsmiljöer påträffats, bland dessa märks exempelvis taigaskinn och rosenticka.