Karhu pakura

På den östra sidan av berget Karhuvaara ligger naturreservatet Karhu pakura. Karhu betyder ”Björn” och namnet skvallrar om björnens lufsande i de omgivande naturskogarna. I den branta sluttningen trängs gammelgranar och tallar tillsammans med både aspar och knotiga sälgar. Här finner många hotade arter en tillflyktsort i den orörda naturskogen, och har du lite tur kan du bland annat få syn på den tretåiga hackspetten och känna lukten av anis när den sällsynta dofttickan uppenbarar sig.

Skogen myllrar av liv

I reservatet är det full aktivitet nästan dygnet runt. Inne i skogen kämpar svampar med att få i sig näring genom att bryta ned veden av en fallen granstam. Den tretåiga hackspetten hackar ivrigt efter insekter som finns under barken på träden och bygger bohål. För att du ska upptäcka den tretåiga hackspettens framfart så leta efter de väldigt karaktäristiska inhack i cirklar kring stammarna på främst gran och tall som hackspetten producerar med sin tåliga näbb. Varför den hackar dessa cirklar vet ingen riktigt men en teori är att den använder dem för att dricka den söta saven tidigt på våren.

Om du kikar ner mot marken kan du på murkna granlågor finna den vackert rosaskimrande rosentickan och den rostbruna ulltickan. Höjer du blicken kan du få syn på den gulgråa garnlaven som draperar de gamla granarnas grenar och spetsar du näsan i vädret och är uppmärksam kan du lukta dig till den sällsynta väldoftande doftickan som huserar på gamla knotiga sälgar.

Brandens framfart i reservatet

Flera av de gamla träden i reservatet bär på spår efter den senaste skogsbranden som härjade i området runt 1870 i Parakka. Branden var omfattande och många tusen hektar skog i trakterna av Parakka brann samma år. Spåren visar sig i form av så kallade brandljud. Dessa finns längst ner på stammarna och utmärker sig genom att barken på trädet försvunnit där brandlågorna varit som varmast och kärnveden blottar sig för omvärlden många generationer senare