Päivävuoma

I Päivävuoma kan du uppleva en vidsträckt, orörd våtmark. I nordöst vid tjärnen Rokkjärvi finns en stig liksom i reservatets mitt. Myrarna med sina tjärnar och skogsholmar är ett paradis för fåglar, så glöm inte att ta med kikare. Missa inte att traska upp på Solberget. Här växer gammal skog där du kan få se spår efter bränder. Kanske får också du se någon av alla de spännande svampar som trivs här.

Orörda våtmarker och gammal artrik skog

I Päivävuoma naturreservat skyddas vidsträckta myrar med tjärnar. På fastmarksholmar och utmed myrens kanter växer naturskog. Större delen av våtmarken är en så kallad aapamyr – ett större myrområde som domineras av kärr i de centrala delarna. I vissa delar har ett säreget rutmönster bildats av upphöjda respektive öppna ytor, så kallade strängar och flarkar. Reservatet utvidgades 2024 så att det nu också omfattar norra delen av bergen Solberget och Lehmävaara med gammal, värdefull skog.

Skogarna växer på sandig, mager mark och är präglade av brand och renbete. En perfekt miljö för kräsna marksvampar som rotfingersvamp, talltaggsvamp och blå taggsvamp. Ovanliga vedlevande svampar har också en fristad i reservatet. Ett exempel är den starkt hotade arten urskogsporing som växer på liggande barrträdsstammar.

Skåda fågel

Våtmarken Päivävuoma är känd för sitt rika fågelliv. Här häckar sångsvanar, tranor och sädgäss tillsammans med vadare som grönbena och enkelbeckasin. Några lappländska rariteter som trivs i området är videsparv, dvärgbeckasin och myrsnäppa. Skådespel som myrområdet bjuder på är brushanarnas danslekar och blå kärrhökens jakt efter sorkar och grodor.

Renbete och vinterhö

Rester av ett gammalt rengärde och gamla eldstäder vid myrkanterna vittnar om att Päivävuoma länge varit viktigt för renskötseln. Än idag betar renar i de hänglavsrika skogarna. Hela reservatet används som förvinterland av Gällivare sameby. Myrmarkerna nyttjades förr också av bönder, som skördade starr och fräken som vinterfoder åt kreaturen. I reservatet finns hässjestänger och lador kvar som minner av myrslåttern.