Gärddatjåhkkå

Tallskogen i Gärddatjåhkkå är typisk för Lule älvdal. Här är tallarna slanka och växer tätt.  Många av de gamla tallarna når över 20 meter i höjd och det gäller att lyfta blicken för att se deras knotiga kronor.

Här i Gärddatjåhkkå (Kärtatjåkkå) finns det gott om tallar som är 250‑300 år och till och med enstaka tallar som är hela 400 år gamla. Flera av dessa har så kallade brandljud, skador i barken som uppkommer vid skogsbrand. Den senaste skogsbranden i området ägde rum kring sekelskiftet 1600‑1700.  

Skogen i naturreservatet är inte opåverkad av människan, enstaka plockhuggningar har förekommit här längre tillbaka i tiden. Men eftersom man bara tagit lite timmer och ved här och där och skogen aldrig har varit kalhuggen, har de höga naturvärden lyckats bestå. Här finns flera strukturer som hör naturskogen till, som gamla träd och stående och liggande döda träd.  

Här finns också många arter som är knutna till gamla skogar. Lavskrika och tretåig hackspett, den rosaskimrande rosentickan på döda granar i fuktiga svackor och om man tittar riktigt noga på de grova liggande tallarna så kan man se dvärgbägarlaven med sina klubblika fruktkroppar.