Junkön

Junkön är en ö cirka 15 kilometer väst om centrala Luleå. Här finns vidsträckta tallhedar, små myrar, orörda stränder och skog. Sommartid finns turbåtstrafik till Junkön och vintertid finns en isväg hit, när isförhållande är goda.

Området idag

De hedartade tallskogarna är natursköna, lättvandrade och lättillgängliga då de nås från den korsande bilvägen och områdets många stigar.

Hur påverkad skogen är av skogsbruk varierar kraftigt - här finns både helt naturliga skogar och de som har brukats. En omfattande tjärbränning har förekommit på ön, vilket kan förklara att stora delar har sparsamt med både döda och brandskadade träd kvar, då dessa innehöll mycket tjära. Trots detta har området ändå behållit mycket av sin naturliga karaktär. Reservatets kustremsor och skogarna där är näst intill orörda.

Områdets historia

Genom landhöjningen förvandlas skärgårdens grunda bottnar allteftersom till öar och befintliga öar växer i storlek. Även Junkön har bildats genom att havsbottnen stigit upp ur havet i form av två olika öar som nu växt samman.

Historiskt sett har dessa torra naturtyper drabbats av naturliga återkommande bränder. Den senaste större skogsbranden på ön tros ha skett runt år 1850 och det finns ännu kvar spridda äldre överståndare med brandskadade stammar, så kallade brandljud. Centralt i reservatet finns dock en tallbevuxen ås som brunnit i senare tid.

Livet i Junköns natur

Skogarna på Junkön fungerar som både häcknings- och rastlokaler för en mångfald av fågelarter. Finkar, sångare och spettar trivs bra på ön. I lövrika områden stannar flugsnappare och rödstjärt medan trädpiplärkan väljer att bygga sitt bo i hällmarkstallskog. I barrskogen trivs även korsnäbbar och talltita, medan videsparv och enkelbeckasin häckar på myrmarkerna. Utanför reservatets västra strand finns stora ytor av grund ler- och sandbotten som vid lågvatten blottas ovanför havsytan. Här kan rastande och häckande vadarfåglar och änder hitta mat.

I reservatets skogar finner man många ovanliga arter som till exempel klapperstarr och svamparna laxporing, rynkskinn och ostticka. Här finns också vitgrynig nållav, månlåsbräken och höstlåsbräken.