Harsu

Harsu ligger en mil norr om Pajala. I den västra delen av reservatet finns två berg, Käryvaara och Harsu som sträcker sig drygt 260 meter över havet. Sedan flackar området ut och övergår österut gradvis i en skogs- och myrmosaik genomkorsad av två bäckar.

Västra delen av reservatet

På bergen Harsu och Käryvaara växer tall- och barrblandskogar med ett stort inslag av lövträd. Det brann i området i början av 1800-talet och de flesta träden har vuxit upp efter det. Gransumpskogarna klarade sig dock från branden och där är granarna draperade av garnlav och under växer lågörter med rikligt inslag av lapprunkel. Några tallar överlevde också branden i området och vissa är över 400 år gamla.

Centrala delen ned mot sydost

Två bäckar rinner genom skogsmyrarna, Harsunoja och Jatkonoja. De kantas av frodiga gransumpskogar med översilningsmark. Det finns gott om gamla granar med åldrar upp mot 300 år. I dessa blöta och järnockrarika partier finns rikligt med älgört och tuvor med högväxt bredbladigt gräs uppblandat med svarta vinbär.

Våtmarker i öst

Flera av våtmarkerna i öst har höga naturvärden och är viktiga för växt- och djurlivet eftersom de erbjuder gott om föda och livsutrymme. Skogarna är främst gran- och lövsumpskogar på grund av de fuktiga markerna. I gran- och lövsumpskogen finns det gott om död ved, något som är viktigt för vedlevande svampar så som harticka, rosenticka, kötticka och ostticka.

Det finns även ett sammanhängande område på knappt 10 hektar som utgörs av en yngre björkskog med gott om lövträd som uppkommit efter en brand, sannolikt från det stora brandåret 1933. I angränsning till denna lövskog finns en gles gammal granskog med riklig tillgång på lågor. Här hittades intressanta arter som rynkskinn, liten sotlav och gräddticka.