Suorsapakka

Området omfattar det skogsklädda berget Suorsapakka med omgivande myrmarker och sumpskogar. Utsikt över landskapet fås från brandbevakningstornet på toppen av reservatet. Skogen i området är variationsrik och har en stark urskogsprägel. 

I de branta syd- och västsluttningarna växer en gles skog med grov och vidkronig tall, vissa upp emot 400 år gamla. Under dem har nya granar och tallar börjat växa upp tätt. Vid bergets fot övergår terrängen till myrmark och sumpiga granskogar med inslag av björk, asp och sälg. Endast någon enstaka avverkningsstubbe förekommer i dessa delar av reservatet.

I det nordvästra hörnet av reservatet är terrängen bitvis blockrik och det finns en kursuliknande spricka. Österut i den nedre delen av sluttningen övergår skogen i en björkbränna där granen skjutit i höjden. En liten bit upp i sluttningen dyker de gamla grova tallarna upp igen och ytterligare ett stycke högre upp blir det åter gran- och björkdominans.

Barrskogen i de lägre östra delarna av reservatet saknar tydliga spår av kulturpåverkan och ger ett urskogsartat intryck. Längst i nordost, mot den stora öppna myren, finns ett bestånd med granar av imponerande storlek. I denna del står även en mycket fin björkskog på några hektar. Närmare reservatets centrala del påträffas ett stort antal gamla, döende eller döda granar med brandljud tillsammans med yngre gran och björk.

Längs den skogsbilväg som gränsar reservatets södra del finns en del anläggningar. En ganska välbevarad huggarbarack med tillhörande brunn och toalett står framför entrén till reservatet. Några hundra meter västerut ligger en eldpallkoja, vedbod, tvådelad koja med bastu, ett mindre pörte samt ett litet knuttimrat dubbelavträde. En kallkälla finns vid den närbelägna myren.