Päävaara

I Päävaara möts du av trolska granskogar med gamla lövträd. Reservatet ligger lite avsides och har bitvis svår eller blöt terräng. De döda träden ligger som plockepinn på sina håll och det finns inga markerade stigar. Med det sagt kanske inte reservatet lämpar sig för de minsta. Däremot finns mycket skönhet att uppleva för den hugade! Lappticka och den svartrosa rosentickan vittnar om att det finns högklassiga naturskogar här.

Rikedom av trädslag

Gran är det träd du stöter på mest i Päävaara, men det är med knapp marginal då det i reservatet växer många olika sorters lövträd. Vårtbjörk, sälg, asp och glasbjörk kämpar alla om en plats i solljuset. På sälg kan du titta efter doftticka och lunglav, och på de grova asparna kan du hitta stiftgelélav och stor aspticka. Tall blir vanligare längre upp på bergen och då i varierande ålder. De äldsta är imponerande 350 år och avslöjas av sin så kallade pansarbark eller krokodilbark - grov bark med djupa fåror.

Fuktigt och frodigt

I den östra sluttningen finns källmiljöer som skapar en fuktig miljö där arter som brudborste, ögonpyrola, korallrot och bräkenarter frodas. Det finns också stora bestånd av den vackert solgula lappranunkeln. Här finns riktigt grova gamla sälgar och gamla granar med brandspår som vittnar om att det för länge sedan brunnit i området.