Ulriksdal

Ulriksdals naturreservat, som också ingår i Kungliga Nationalstadsparken, utgör en del av Stockholmsåsen och är intressant både botaniskt, geologiskt och kulturhistoriskt. Här finns äldre tallskog, torräng med torrbacksflora och gravfält från yngre järnåldern.

Stockholmsåsen med fyra åsryggar

I Ulriksdalsområdet, mellan Ulriksdals slott intill Edsviken och ner mot Brunnsviken, framträder Stockholmsåsen i form av fyra markerade åsryggar. Åsryggarna ingår i ett område som till stora delar undantagits från grusexploatering som en resterande, liten del av den en gång mäktiga isälvsavlagringen Stockholmsåsen.

Kvarnkullen mest intressant

Intressantast av de fyra åsryggarna är Kvarnkullen, som ingår i Ulriksdals naturreservat, både ur botanisk, geologisk och kulturhistorisk aspekt.

Uppe på Kvarnkullen ligger en kvarnsten till minne av den kvarn som givit platsen dess namn. Krönet på kullen är öppet och karakteriseras till stor del av öppna grässamhällen, delvis med torra och solexponerade ytor.

Torrbacksflora

Krönet på Kvarnkullen är öppet och vegetationen på norra delen har lång kontinuitet i form av en torräng med torrbacksflora, bestående av arter som exempelvis backsippa, backtimjan, gul fetknopp, backglim, tjärblomster, flentimotej och ängshavre.

Ovanliga mark- och vedsvampar

Övriga delar av reservatet består av flera olika skogstyper, exempelvis äldre tallskog, granskog, barrblandskog, hassellund och ädellövskog. Barrskog på sandig mark är ovanligt i det moderna skogslandskapet och kombinationen av sandiga marker med lång kontinuitet av barrskog ger förutsättningar för ovanliga mark- och vedsvampar.

Gravfält yngre järnåldern

Inom naturreservatet finns två gravfält som sannolikt kan dateras till yngre järnålder, 400-1050 e.Kr. Det större gravfältet närmast Mellanjärva gård består av cirka 120 synliga gravar, och det som ligger längre mot nordväst rymmer cirka 10 synliga gravar.

Milsten från 1777

Mellan gravfälten, intill den ursprungliga landsvägen, står en milsten från år 1777. Från milstenen var det tre fjärdingsväg (8016 meter) till huvudstaden.