Storvikaren

Storvikarens naturreservat utgörs främst av variationsrik barrdominerad skog med höga naturvärden knutna till äldre träd och stabila sumpskogsmiljöer.

Barr, blad och örtrikt under granarna

Namnet är hämtat från den närbelägna sjön Storvikaren. Reservatet består av två delområden där det södra delområdet ingår i nätverket Natura 2000. Bland naturtyperna i reservatet finns talldominerade hällmarker, små alkärr och granskog med rikt örtskikt. Det finns också ett stort inslag av lövträd, framför allt asp.

Gammal skog och grön sköldmossa

Skogen är övervägande gammal och delvis olikåldrig. Snittåldern är över 100 år. I området förekommer flera arter som visar på områdets höga naturvärden. Exempel på sådana arter är asphättemossa, gelélavar och raggtaggsvamp. Även grön sköldmossa är påträffad inom reservatet, en art som EU har angivit som särskilt värdefull.

Områdets södra delar bär fortfarande tydliga spår av att ha varit betydligt öppnare än idag och har till en del brukats som betesmark. Förmodligen så har även en del ängsbruk förekommit i den södra delen.