Norra Törnskogen

Norra Törnskogens naturreservat är ett kommunalt tätortsnära reservat. I skogen finns ett välutvecklat stigsystem som är utbrett över hela Törnskogen, alltså även in i Sollentunas del. Tillsammans med den utbredda hällmarkstallskogen ger dessa områden en känsla av orördhet och vildmark.

Grön kil

Norra Törnskogens naturreservat utgör tillsammans med Södra Törnskogens naturreservat i Sollentuna kommun, ett större sammanhängande grönområde som karaktäriseras av hällmarkstallskog med vildmarkskaraktär. Området utgör också en värdekärna i Rösjökilen, en av Stockholms-regionens gröna kilar.

Många olika naturtyper i reservatet

Norra Törnskogen innehåller en rad olika naturtyper. Hällmarkstallskog dominerar på höjderna medan man i sänkorna finns fuktiga sumpskogar och inslag av mindre myrar. Trädskiktet på hällmarken domineras av tall i olika åldrar, från unga tallar till träd över 100 år.

Det finns även ganska gott om död ved, främst liggande stammar, lågor i olika nedbrytningsgrad. I reservatets partier av äldre barrnaturskog är det rikt på lågor och äldre träd. I norra och centrala delen av skogen finns mindre stråk med lövträd, främst triviallöv, som ger variation åt den annars barrdominerade skogen.

Stigar, rastplatser och vildmark

Norra Törnskogen används flitigt av friluftslivet. I skogen finns ett välutvecklat stigsystem som är utbrett över hela Törnskogen, alltså även in i Sollentunas del. Tillsammans med den utbredda hällmarkstallskogen ger dessa områden en känsla av orördhet och vildmark. På höjderna i Norra Törnskogen finns många naturligt fina rastplatser mitt på en öppen häll bland glest solbelyst hällmarkstallskog.

På flera platser i Törnskogen finns spår av brand, vilket innebär att det kan finnas förutsättningar för arter som är beroende av brandfält i olika successioner.

1000 år gammal färdväg

I Törnskogen finns spår av färdleder och skogsbruk från år noll till nutid, vilket rösen och rör liksom stigar och olika tiders skogsbruksmetoder visar. Genom skogen går Långbroleden som är en mycket gammal färdväg. Hålvägar och vägbankar antyder att den har åtminstone 1000 år på nacken. Den korsar i reservatet en postväg från Drottning Kristinas tid.

Tidiga torpare och historiska dokument

Området här har varit utmarker, platser för bete och virkesuttag. Det finns ännu spår av de gamla torparnas sätt att bruka marken. Äldre tiders utmarksbete gjorde skogen mer öppen med stort lövinslag och blåbärsriset ersattes av gräs och örter. I anslutning till torpen finns en del ängar och åkrar kvar, men endast runt Nyby brukas markerna idag.

Flera odlingsmarker har planterats med barrträd eller lämnats åt igenväxning. Spår av tidigare markanvändning kring gamla boplatser tillsammans med historiska dokument och kartor är viktiga underlag för restaurering av kultur- och naturvärden vid de äldre kulturmiljöerna.