Norrängsskogen

Norrängsskogens naturreservat är varierat, med gammal hällmarkstallskog, delvis lövrik barrskog, lövstrandskog samt ren barrskog på frisk till fuktig mark.

Skogsbete

Små trädbevuxna sumpmarker ligger utspridda över området och förhöjer variationen ytterligare. Flera strukturer i skogen tyder på att skogsbete har pågått i området ganska långt in på 1900-talet, bland annat en påtaglig luckighet och ett relativt glest buskskikt. Ett sju hektar stort hygge från 1990-talet ingår i reservatet som förstärkningszon.

Ljust grågrönt i regnvått väder

I öster finns en större riktigt fin hällmarkstallskog med ovanligt gott om död ved för att vara långsamväxande hällmarksskog. Tallarna är av olika ålder och storlek, och flera är riktigt vridna och knotiga av ålder. I regnvått väder lyser bergkullarna i ljust grågrönt av det ymniga renlavstäcket.

Lättvandrad lingonmark

I området väster om hällmarken fram till hygget är marken mestadels frisk och bitvis småblockigt. Här är ändå lättgånget, eftersom blocken är väl övervuxna med lingon, blåbär och mossa. På sina håll, där blocken saknas, är den kalkhaltiga finmoränen tillgänglig för en fältskiktsflora med en rad kalkgynnade arter.

Förekomsten av död ved är relativt stor, framför allt genom många vindfällen efter stormarna i början av 2000-decenniet.

Strandskogen mot Norrängsfladen innehåller i stort sett bara yngre lövträd, främst al, lönn och ask. Fältskiktet domineras här av sårläka och blåsippa.

Boträd för rovfåglar

Vadörsudden har en relativt snårig och igenvuxen blandskog. Där udden börjar finns ett tiotal askar som tidigare varit hamlade, tillsammans med några rejäla tallar som har potential som boträd för rovfåglar. Här finns gott om död ved och marken är tydligt kalkpåverkad.

Fin naken berghäll

När man går vidare söderut längs stranden fortsätter lövträdsdominansen och beståndet av sårläka. Snart når man en sluttning med högre bördighet – några kraftiga medelålders granar har skjutit i höjden bland en stor mängd asp som tidigare har varit dominerande i trädskiktet.

Ytterligare ett snäpp söderut tar en gles hällmarkstallskog vid, som sträcker sig söderut, in i en nyckelbiotop. Här finns en fin naken berghäll med gaffelbräken, svartbräken och små små mandelblommor. Mot öster, i riktning mot Stormossen är skogen åter yngre och talldominerad, men relativt gles. Detta avsnitt fungerar som skyddszon mot nyckelbiotopens södra delar. Här är marken omväxlande frisk och fuktig, med enstaka små insprängda skvattramtallmossar.

Ströva fritt

Som besökare strövar du fritt. Utöver informationsskyltar finns inga leder eller andra anordningar för friluftsliv i naturreservatet.