Odensgöl naturreservat

Odensgöls naturreservat ligger avsides, svårtillgängligt och svårframkomligt. Ett besök här garanterar äkta vildmarkskänsla med orörd skog och tystnad. Kanske nutidens största bristvara?

I Odensgöl är barrskogen gammal och varierande med många olika trädslag. På höjderna växer gamla tallar och i branterna finns knotiga gamla ekar. Aspar med sina håligheter är viktiga för fåglar och insekter. Mellan bergen är granskogarna örtrika och på blötare marker finns tallrismossar och sumpskogar med klibbal och björk. På både torr och blöt mark finns liggande döda träd i av olika slag som bidrar till områdets biologiska mångfald.

På mer låglänt mark växer det främst granskog. Granskogen är på sina ställen örtrik, vilket inte är så vanligt i dagens brukade landskap. I botten av ett par svackor är marken blöt och här finner man fina sumpskogar med alar som står på sina socklar, samt lite gran och björk. I reservatets nordvästra del består en svacka istället av en tallrismosse.

Skogen innehåller gott om gamla träd och död ved, vilket ger förutsättningar för en hög biologisk mångfald. Inte mindre än nio nationellt hotade arter är funna här, samt sju regionalt rödlistade. De sällsynta arterna är knutna till olika träd, både levande och döda, men även till marken med dess olika miljöer, så som källor, fuktstråk och bördig jord.

I de örtrika delarna växer bland annat sårläka, skärmstarr, gullpudra, vippärt och vårärt, men även svampfloran är intressant med förekomst av till exempel rotfingersvamp. Den är sällsynt och hör till de svampar som inte tål slutavverkningar.

I den västra sumpskogen växer den vackra dunmossan. Lunglaven förekommer främst på lövträd, som asp och ek, i ljusa miljöer, men måste ha en konstant och hög luftfuktighet och har därför ofta sin hemvist i branter som är naturligt ljusa.

För dig som besökare

I en vägkorsning finns en yta med plats för fyra bilar att parkera på. Vid parkeringen finns informationsskylt om naturreservatet. En orangemarkerad vandringsled går från parkeringen in i reservatet. Leden är drygt 1,5 kilometer lång och förhållandevis lätt att vandra.

I området har granar dött på grund av angrepp av granbarkborre. Dessa stående döda granar kan lätt bli spröda och gå av. Vi uppmanar dig att vara uppmärksam och försiktig.