Djupadalen naturreservat

Djupadalens namn speglar miljön. Mellan vägen och bergen i öster ligger den djupa dalen. I dalens botten växer en högrest granskog på en matta av mossor. Mängden döda träd är bitvis mycket stor och känslan av vild natur är påtaglig.

Områdets naturvärde är i första hand knutet till sumpskog. Granen dominerar men bitvis är inslaget av lövträd som al och asp stort. Många av träden är gamla och grova. Och här finns mycket död ved av olika grovlek och nedbrytningsgrad. På några platser är ansamling döda träd särskilt stor med riktigt grova stammar som står och ligger. En syn man sällan möter i våra brukade skogar.

Den fuktiga miljön med den bitvis stora mängden död ved och de gamla träden gynnar många arter varav många är mycket ovanliga idag. På grova alar i sumpskogen växer till exempel den ovanliga hållaven. Även den skägglika garnlaven tycker om den fuktiga miljön.

Även om stora delar av skogen ser orörd och urskogslik ut finns här tydliga spår av männsikors nyttjande. På några grova tallar syns gamla märkningar för avverkning i form av yxhugg i barken, så kallade bleckor. Men som tur är står de ståtliga tallarna kvar och vi kan njuta av deras fåriga bark och grova grenar.

För dig som besökare

En parkering med plats för cirka sju bilar finns i norra änden av reservatet. Från parkeringen går en vandringsled genom reservatet som är cirka 1,5 kilometer. Halvägs in på leden kommer du till ett sevärt område med urskogsliknande skog med lika mycket död ved på marken som stående skog.

Var uppmärksam på att det finns många stående döda granar i området. Granarna har dött på grund av granbarkborreangrepp. Dessa granar blir lätt spröda och kan gå av. Var försiktig när du besöker området.