Mörkviken naturreservat

Mot sjön Drögen ligger en västvänd bergsbrant med gammal tallskog och granskog. Välkommen till Mörkvikens naturreservat mellan Ulrika och Kisa, där skogen har fått stå orörd på grund av den otillgängliga terrängen.

Följ vandringsleden genom reservatet och möt några av Östergötlands kanske grövsta och äldsta tallar. Några av dem bär både spår av tidigare bränder, så kallade brandljud och spår efter stämpelyxa, som var skogvaktarens sätt att visa vilka träd som skulle avverkas. Som tur var tog skogshuggarna ett annat beslut och träden står fortfarande kvar än idag.

I övrigt består skogen av mycket gammal och långsamt växande gran. Större delen av skogen är självgallrande och har stor mängd död ved och inslag av lövträd här och var. Så kallad självgallring är en naturlig process som sker i gamla obrukade skogar. Här tillåts träden att dö och falla av naturliga orsaker. I ljusluckan som uppstår efter ett dött träd kan nya plantor gro.

För dig som besökare

Mörkviken är ett ganska svårtillgängligt naturreservat. Det finns dock en markerad vandringsled som är cirka en kilometer lång. Leden är brant och rekommenderas för dig som är en van vandrare. Den som tar sig runt på leden kommer bland annat belönas med fin utsikt över sjön Drögen. Söder om vandringsleden finns även en gammal kulturstig som leder ända bort till Fagerhult. Den gamla kulturstigen är dock inte markerad.

Det finns ingen parkeringsplats till Mörkviken men det går bra att ställa bilen på parkeringen till Kottebo naturreservat. Från denna parkeringen är det cirka en kilometers promenad till starten av Mörkvikens vandringsled.