Månhult naturreservat

Månhult ligger högt i landskapet och har en lång historia som odlingsmark. Den rika biologiska mångfalden som finns här har sitt ursprung i en tid då markerna brukades för bete, slåtter och lövtäkt. Det skapade en mosaik av öppna och halvöppna, lövrika marker.

Området är idag ett igenväxande odlingslandskap kring gården Månhult, som innehåller gräsmarker i träda, buskmarker, lövskogar, granplanterade åkrar och ekhagar. I höjder och på magrare mark växer barrskog. En bäck rinner i en djup liten kanjon bakom husen. Hasselbuskar är vanliga.

Området är mycket lövrikt med en hel del grova aspar, ett stort antal gamla ekar och ett flertal andra ädellövträd som lönn, ask, lind och alm. Några gamla lindar bär historiska spår av hamling. Det kan du se genom att trädets stam grenar ut sig i grova grenar som ger trädet formen av en kandelaber. I kanter, bryn, backar och på moränkullar finns fortfarande tillräckligt med ljus för att en intressant lavflora på ek ska kunna växa. En värdefull lavflora finns även på lönn och ask.

Marken är övervägande näringsrik med en lundartad flora med mycket blommor, inte minst på våren. I närheten av gården finns blommande örter och träd som producerar rikligt med nektar och pollen. Det är viktiga miljöer för ett rikt insektsliv. I reservatet finns en värdefull insektsfauna med vildbin och en stor mängd dagfjärilar. Vädd, gullviva och ärtväxter är särskilt viktiga för de rödlistade arterna gullvivefjäril och guldsandbi. 

Fågellivet är rikt med bland annat flera hackspettsarter och stenknäck. De många lövträden, de blommande och bärande träden och buskarna ger god tillgång på bohål och tillsammans med insekter finns en god födoresurs för småfåglar.

I norra delen finns ett område med tunna jordlager där det växer en spännande "krattskog" med ekar och en stor variation av olika trädslag och många blommande och bärande träd. Typiskt för en "krattskog" är att träden är gamla men på grund av svåra förhållanden för träden är de trots sin ålder låga och småväxta och har ofta ett krokigt utseende.

Vätteros är en ovanlig växt som saknar det gröna klorofyllet och istället parasiterar på andra växter, oftast hassel.

Vätteros är en ovanlig växt. Den saknar det gröna klorofyllet och kan inte tillgodogöra sig solljus som energikälla. I stället parasiterar den på andra växter, oftast hassel. Foto: Jens Johannesson

För dig som besökare

Månhults naturreservat är ett naturskönt område med en mytomspunnen kulturmiljö som är väl värt ett besök. Reservatet ligger mellan Ulrika och Malexander i en trakt med flera naturreservat intill vandra. Utmed vägen från Svalsjö finns en yta med plats för tre bilar att parkera. Vandrare kan ta sig till Månhult via Östgötaleden som går på den gamla "kyrkstigen" som passerar förbi naturreservatets nordvästra sida.

Föreskrifter

*Regler för besökare i Månhult naturreservat:

  • Du får inte ta ved, bryta kvistar, fälla träd eller på annat sätt skada levande eller döda träd och buskar.
  • Du får inte skada djurlivet.
  • Du får inte samla in ryggradslösa djur annat än genom håvning eller plockning för att ta kunna artbestämma enstaka individer.
  • Du får inte gräva upp växter, plocka mossor, lavar eller svampar med undantag av matsvamp.
  • Du får inte skada fast naturföremål eller ytbildning genom att borra, spränga, gräva, rista, hacka eller måla.

Dessutom behöver du ha Länsstyrelsens tillstånd för att få:

  • Anordna tävlingar eller bedriva lägerverksamhet.
  • Utföra vetenskaplig undersökning eller enstaka studie som kan leda till skada eller annan negativ påverkan på växt- eller djurlivet.

*Detta är ett kortfattat utdrag från beslutet om Månhults naturreservat från 2021.

Serviceinformation

  • Parkering Parkering

Kontakt

Fakta

Storlek: 66,9 hektar
Skyddsår: 2021
Markägare: Boxholms skogar
Förvaltare: Länsstyrelsen Östergötland