Erikslund naturreservat

Erikslund är ett unikt litet naturskogsområde, så nära en urskog man kan komma i södra Sverige. I Östergötland finns kanske ett tjugotal områden med en totalareal av några hundra hektar som har denna speciella orörda natur med månghundraåriga träd och mycket död ved.

Erikslund fridlystes redan 1945 som naturminne. Då den nya naturvårds­lagen trädde i kraft 1965 överför­des detta naturminne till naturreservat. Jägmästaren A.M. Alborg vid Östkinds Häradsallmänning, som avsatte skogsområdena på 1940-talet sa att: "många gånger har det smärtat mig att jag måst hugga i en del skogspartier av oersättlig urskogsskönhet".

Vidare sa Alborg: "meningen med dessa reservat är att åt eftervärlden bevara någon liten fläck, där man kan hoppas, att en eller annan representant för ett senare släkte, som bara sett mönstergillt skötta och rakstammiga skogar, med njutning och andakt skall för en stund kunna fly undan jäktet för rekreation i dessa uråldriga små vildmarker som kanske påminna om de kolmårdsskogar, där stigmän och varg en gång varo fruktade invånare".

Det ligger nu likt en refug mitt i ett landskap präglat av ra­tionellt skogsbruk. Skogens ålder uppskattas till mellan 200 och 400 år. Genom att skydda gammal skog och låta den utvecklas fritt skapas livsrum för växtarter och djurarter som missgynnas i kulturskogen. Gammal skog med liten el­ler ingen kulturpåverkan är en hotad naturtyp, sär­skilt i södra och mellersta Sverige.

Stående och liggande döda träd är mycket vanliga, särskilt i om­rådets centrala delar som drabbades hårt av stormen 1969. Här växer nu en ungskog av björk och gran upp. Den stora mängden död ved är mycket viktigt för djurlivet. Förutsättningarna för vedlevande insekter är goda och för fågellivet är den rika tillgången på föda och boträd betydelse­full.

För dig som besökare

Detta lilla naturreservat är mycket besöksvärt och det är ingen risk att gå vilse. En parkering med plats för tre till fyra bilar finns utmed Nunnebanan. Nunnebanan kallades den järnväg som byggdes genom Kolmårdsskogen i början av 1900-talet för att snabbt få ut virke från skog som skadats av barrskogsnunnans larver. Några ångdrivna tåg går inte längre men idag är Nunnebanan istället vandringsled och cykelled. På Visit Norrköping kan du läsa mer om Nunnebanan. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.