Moränget

I Moränget finns en mosaik av skogs- och myrmark. Grundvattnet innehåller kalk och det påverkar växtligheten. Här finns flera olika miljöer och många olika växtarter. Mest framträdande är den ståtliga guckuskon. Tidigare var delar av området ängsmark. Nu har Länsstyrelsen börjat slåttra området igen för att återskapa ängarna.

Rika kärr med rara mossor

Speciellt i kärren finns många olika växter. Här finns ovanliga mossor som gynnas av kalk, till exempel den sällsynta och rödlistade käppkrokmossan. Gräsull, kung Karls spira, brudsporre, och nålstarr är andra typiska arter.

Massor med orkidén guckusko

I kärren och sumpskogen finns flest växter, med guckuskon som höjdpunkt. 1990 räknades 998 blommande exemplar i området. Här finns orkidéer som tvåblad, grönkulla, nattviol, skogsnycklar, skogsknipprot men även växter som tibast, vårärt, smalfräken.

Enbuskar och majvivor

Enbuskar finns det också många av. Här trivs den sällsynta enlaven på torra grenar. Majviva finns spridd i området, ofta som en följd av att marken har blottats, till exempel av rotvältor.

Morängen är naturskogslikt - men här har slåttrats

Skogen är ganska opåverkad av modernt skogsbruk. Här finns många stående och liggande döda träd som intryck av en urskog. Men många gamla grova stubbar visar på äldre tiders huggningar. Även i granskogen växer guckusko här och var.

Namnen i Moränget, Myränget, Danielsmoränget och Bäckaränget berättar om hur marken har använts. Området har varit slåttermark och på historiska kartor syns tydligt att området tidigare varit en mosaik av slåtterkärr och skogsmark.

Naturtypen slåttrade kärr är i dag mycket ovanlig. Sedan några har Länsstyrelsen börjat slåttra delar av kärren. Träd och buskar har röjts bort, vitmosstuvor har frästs ner och slåttrats med slåtterbalk. Syftet är att återställa områdets tidigare bruk för att gynna växter och djur som kräver en mer öppen och artrik livsmiljö i kärret.