Stormorvallen

Nordost om Fulufjällets nationalpark finner man denna branta, beskogade sluttning i anslutning till byn Mörkret och fäboden Stormorvallen, som gett reservatet dess namn.

Flera fördelar framkallar frodig flora

På dessa branta sluttningar finns goda förutsättningar för växtligheten. Kalken i berggrunden fungerar som gödning och silande vatten i den branta sluttningen gör att det sällan torkar ut här. Tillsammans med en lutning som ger ett varmare lokalklimat blir detta flera fördelar för flora. Här finner man den ståtliga nordiska stormhatten i sällskap med andra högvuxna arter som nordbräken, hässlebrodd, kärrfibbla, brudborste och flädervänderot. I de fuktiga delarna skapar detta också en frodvuxen granskog med hög bonitet. Bonitet betyder markens naturliga virkesproducerande förmåga.

Orörd skog med naturliga girlanger

Skogen är gammal och opåverkad av modernt skogsbruk. Det finns dock spår av tidigare huggningar i hela området, och i vissa delar även av huggningar av yngre datum. Skogsbete som förr i tiden utgick från Stormorvallen, sätter också sina spår på skogen. Som helhet kan ändå skogen kallas fjällnaturskog, med ett stort inslag av riktigt gamla träd och bitvis mycket av både stående och liggande död ved. Skogen ger därför överlag ett orört intryck, något som förstärks av den rikliga hänglavsfloran där särskilt garnlav, ofta i meterlånga girlanger, skapar ett vackert intryck.

Fåglar, skalbaggar och fjärilar av alla de slag

Storskogens typiska fåglar som lavskrika, duvhök, pärluggla och talltita har här sitt hem. Järpe och morkulla trivs i de fuktigare delarna. Längs Björbäcken påträffas strömstare och forsärla. Sannolikt finns en artrik och värdefull fauna av skalbaggar och småfjärilar knuten till den stora mängden död ved och lavrikedomen.