Smäcken

Det här är verkligen en tätortsnära natur! Runt omkring ligger bostadsområden och det är kanske mest de som bor här som nyttjar området. En lummig grönska, öppna marker samt källor och vattendrag gör området mycket variationsrikt och en värdefull oas för olika växter och djur. Området har fått sitt namn ”Smäcken” efter den spång, tidigare kallad smäck, som ledde över Lusbäcken intill sitt utlopp i Tunaån.

Värdefullt för fåglar och insekter

Här finns lummig lövskog som det finns ett rikt fågelliv i. Skogen har stått så länge att träd börjar dö, vilket innebär att mängden död ved ökar allt eftersom. Detta skapar förutsättningar för svampar och insekter vilket i sin tur är gynnsamt för t.ex. hackspettar.

I området finns en del sälgar som har nått ansenlig ålder och grovlek. Sälgen blommar tidigt på våren och dess blommor med pollen och nektar är av stor vikt för humlor, bin och fjärilar. Gamla sälgar är även mycket viktiga för olika skalbaggar vars larver lever i sälgarnas ved.

Området omfattar även intressanta vattenmiljöer vid källorna och Lusbäcken. Längs Lusbäcken och i Smäcken finns flera platser där grodorna leker på våren.

Intressant geologi med sprutande källor

Området har en mycket intressant geologi. Genom reservatet sträcker sig Badelundaåsen men den är här täckt av finsediment. De geologiska förhållandena skapar förutsättningar för de artesiska källorna som har gjort området känt och som har försörjt boende i området med vatten åtminstone ända tillbaka till 1600-talet.

De artesiska källorna bildas genom att de vattenförande sandlagren i marken överlagras av täta lerskikt. Lågt i dalen kommer de vattenförande skikten i dagen och eftersom de omgivande markerna är högre ligger grundvattennivån där betydligt högre än i dalbotten. Grundvattenytan får därför en brant gradient och ett vattentryck byggs upp då vattnet inte kan läcka ut genom de täta lagren på dalsidorna. Nere i dalbotten där de genomsläppliga sandlagren kommer fram kan vattnet slutligen läcka fram och vattentrycket gör då att vattnet bokstavligen bubblar fram i form av så kallade artesiska källor.