Lilla Älvgången

Tillgängligt för rullstolar

Från Lilla Älvgångens entré i öster till entrén vid Stadssjön i väster är stigarna grusade och har en slät och jämn yta att gå, cykla eller rulla med rullstol på.

Lederna används även av ryttare som är hänvisade till ledens ena kant.

OBS! Lederna underhålls ej under vintern. Och när det är islossning i april/maj kan hela området vara översvämmat.

Vid parkeringen finns torrtoa (vanlig+rullstol), och rastbord.

Grillplatser med rastbänkar och fågeltorn

I reservatet finns iordningställda grillplatser med sittbänkar. Om du tänker grilla är det dessa platser du ska använda, eftersom det inte är tillåtet att göra upp eld på annan plats i reservatet. Vid själva Älvgången finns ett rastskydd med tak. 

Tillgänglighetsanpassade fågeltorn finns både i Lilla Älvgången och Stadssjön. Ramper och grusgångar gör det möjligt för alla att ta sig ut och upp i tornet. Slå dig ner och lyssna på näktergalens fantastiska sång eller studera hur humlen slingrar sig upp i lövträden.

Lilla Älvgången en del av stora Hovran

Namnet Lilla Älvgången kommer från den naturliga kanal som skiljer fastlandet från ön Stora Grundet. Ön ligger i en utvidgning av Dalälven som kallas Hovran, ett internationellt utpekat område med stora värden för rastande och häckande fåglar. Här finns en säregen sammansättning av både nordliga och sydliga arter. Det har blivit så eftersom området befinner sig mitt i den biologiska norrlandsgränsen.

Flera sällsynta växter finns i Lilla Älvgången. Till exempel krusnate, mandelpil, kalmus och den rödlistade arten bågsäv.

Kulturhistoria

Lilla Älvgången hävdades fram till mitten av 1950-talet som slåtterängar och betesmarker. När vattenregleringen av Dalälven utökades i mitten av femtiotalet avtog bruket av de strandnära områdena. Då började området växa igen med lövsly och buskar.

I början av 1990-talet började området att återställas. Nu börjar området återfå sin forna karaktär av slåtter- och betesmarker.