Nyängena

I en svag sluttning mot sydväst kring Storskärbäcken ligger Nyängena. Skogen är delvis urskogsartad med gammal tall, och längs vattendragen finns det blöt granskog. Våtmarkerna i området är starkt uppflikade och det finns även en mängd småtjärnar. I en del av området genomfördes 2014 en naturvårdsbränning, för att gynna arter som kräver brand i skogen.

Intressant natur med orkidéer, mossor och fåglar

Nyängena hyser en varierad och intressant natur. Skogen är delvis urskogsartad med gammal tall, men längs vattendrag grandominerad och sumpskogsartad. Marken är näringsfattig och sandstenspräglad vilket medför att boniteten är låg.

I ett område finns en mindre förekomst av guckusko, vilket indikerar att det här och var finns kalkförekomst i berggrund eller jordmån. Våtmarkerna i området är starkt uppflikade av den kulliga moränen som även givit upphov till en mängd småtjärnar. Kalkpåverkan är tydlig i merparten av myrarna som är utbildade som medelrikkärr, särskilt i anslutning till bäck- eller källflöden. Här finns ett par mycket rika förekomster av käppkrokmossa och myrstarr. I småtjärnar i området finns sångsvan.

Reservatet och området runt omkring hyser en insektsfauna som är beroende av brand och gammal död tallved. Ett parti inom reservatet har avverkats och därefter bränts vilket lämnat spår i de kvarlämnade tallarna samt i kantzonerna. Fortsatt arbete med naturvårdsbränning torde vara en förutsättning för att nämnda insektsförekomster ska fortleva.

Kulturhistoria

Naturreservatets sydöstligaste del genomkorsas av den så kallade Poststigen, en äldre markerad stig som löper mellan Lövnäs och Bunkris. Invid sjön Lill-Van som ligger strax utanför reservatets västliga gräns ligger resterna efter ett gammalt båthus. Uppe i skogen knappa 300 meter nordost om båthuslämningen finns också en gammal husgrund. Vid eventuella skötselåtgärder ska hänsyn tas till kulturhistoriska värden.

Samtliga foton: Andreas Gällerspång, Länsstyrelsen i Dalarnas län.